Valppsykologi
Det kanske viktigaste du kan göra för din valp
är att lära dig lite hundpsykologi. En
grundläggande förståelse av hundpsykologi
kommer att hjälpa dig och hunden att leva i harmoni. Du
behöver naturligtvis inte bli en expert på
hundpsykologi. Lite grundläggande kunskap kommer att
räcka långt. Om du behöver hjälp eller
rådgivning innan ett litet problem blir ett stort problem
bör du börja med att tala med din veterinär.
Läsa valpens kroppsspråk
Hundar kommunicerar med varandra genom kroppsspråk.
Det innebär ansiktsuttryck, kroppshållning,
läten och dofter. Hundar använder munnen,
ögonen, öronen och svansen för att uttrycka sig.
En anledning till att de är så lämpliga som
husdjur är att de kan kommunicera med människor.
Valpen kommer att se dig som en förlängning av sin
art och kommer snabbt lära sig att tolka din
sinnesstämning och avsikter. Det innebär att om du
kan tolka valpens kroppsspråk, kan du även
förstå valpens avsikter.
Stor hund: Om din valp känner sig modig eller
aggressiv, kommer den att försöka göra sig
större genom sträcka sig uppåt, med öronen
och svansen rätt uppåt. Den kommer också att
skjuta fram bröstet och resa ragg på nacken och
ryggen. Den kanske morrar och viftar långsamt på
svansen.
Liten hund: En undergiven hund försöker att
göra sig så liten som möjligt och beter sig som
en valp - den gör så eftersom vuxna hundar i regel
tuktar valpar i stället för att gå till attack.
Underkastelse kan yttra sig genom sidledes hukning nära
marken, med svansen nedåt, fast viftandes. Valpen kan
också försöka att slicka ansiktet på den
dominanta hunden eller människan. Den kan även
lägga sig på rygg och visa buken.
Valpens svansföring: ett kapitel för sig.
De flesta av oss känner till att en viftande svans är
ett tecken på vänlighet och fröjd.
Överdriven svansviftning kan ses på undergivna
hundar och hundar med väldigt korta svansar. Svansen kan
även uttrycka andra sinnelag: Om svansen viftas
långsamt eller stelt kan det vara ett tecken på
ilska. Om svansen hålls ner längs bakbenen betyder
det att hunden är rädd. En ängslig eller
nervös hund kan låta svansen hänga ned men
vifta den stelt.
Det normala svansläget på hundar varierar mellan
olika raser, men i allmänhet så är en svans som
hålls högre upp än 45 grader från ryggen
ett tecken på uppmärksamhet och intresse.
Läsa valpens ansiktsuttryck: Valpens
ansiktsuttryck kan berätta mycket om sinnesstämningen
- om den är rädd, uppspelt eller lekfull.
Spetsade öron visar t.ex. att valpen är alert
eller lyssnar. Bakåtfällda öron kan tyda
på rädsla eller välbefinnande. För att
kunna avläsa hundens humör måste du även
titta på andra ledtrådar. Om hundens ögon
är halvstängda är det ett tecken på
välmående eller underkastelse. Vidöppna
ögon är ett tecken på aggression.
En blick på valpens ögon: I vilt
tillstånd stirrar hundar på varandra till dess en
av hundarna backar undan eller utmanar den andra.
Därför ska du inte inte försöka att "stirra
ut" valpen, särskilt om den är nervös av sig.
Däremot kan regelbunden ögonkontakt stärka
bandet mellan er och ge valpen självförtroende.
Ler hunden? Undergivna hundar och vissa raser som
labrador kan "flina", vilket faktiskt är ett
vänlighetstecken. Men när läpparna dras tillbaka
för att visa tänderna ordentligt är det ett
tecken på aggression.
Lek, snälla: När valpen vill leka kan den
hoppa med framtassarna eller skälla för att få
uppmärksamhet. Den kan även hämta en leksak
eller "uppvigla" en annan hund för att få
igång leken.
Ditt kroppsspråk: Om du vill
förbättra kommunikationen med din valp, kan du
försöka bli tydligare med ditt eget
kroppsspråk. Att stå på knä med armarna
utsträckta är ett välkomsttecken. Men att luta
sig över valpen och stirra är hotfullt. Valpen kommer
att tolka dina kroppssignaler i större utsträckning
än att lyssna, och den lär sig snabbt att läsa
dig.