Mineraler
Fler än 18 mineralelement tros vara essentiella för däggdjur. Enligt definition behövs makromineraler i djurets kost i större mängder och mikromineraler eller spårelement i mycket mindre mängder. Samtliga makromineraler, utom svavel, beskrivs i texten.
Det finns sju makromineraler:
Det finns minst elva mikromineraler:
De viktigaste mikromineralerna är järn, zink, koppar, och selen.
| MINERALER BEHÖVS FÖR ATT UPPRÄTTHÅLLA:: |
| Skelettets struktur
|
Kalcium
Fosfor
Magnesium
|
Syra-basbalansen
Vätskebalansen
|
Kalium
Natrium
Klorid
|
| Cellfunktionen
|
Samtliga
|
| Fortledning av nervimpulser
|
Kalium
Magnesium
|
| Muskelkontraktion
|
Kalcium
Magnesium
Kalium
|
Individuella mineraler
KALCIUM OCH FOSFOR
Kalcium är kroppens vanligast förekommande mineral och fosfor den näst vanligast förekommande. Kalcium och fosfor fungerar som strukturella beståndsdelar i benvävnad och tänder.
Kalcium är också viktigt som:
1. budbärare:
förmedlar följande:
a. blodkärlens sammandragning och utvidgning
b. nervimpulsernas överföring
c. muskelkontraktioner
d. utsöndring av hormoner
e. blodets koagulering
2. en kofaktor för enzymer.
Eftersom kalcium deltar i så många funktioner, inklusive att hålla hjärtat slående, är det essentiellt att bibehålla blodets kalciumnivå stabil. Detta är förklaringen till att foder med mycket lågt kalciuminnehåll inte återspeglas i blodets kalciumnivå. När blodets kalciumnivå sjunker under en viss gräns frigörs extra kalcium snabbt från benvävnaden. På detta sätt säkerställs att tillräckligt kalcium finns så livsviktiga funktioner kan hållas i gång.
NATRIUM, KALIUM OCH KLORID
Natrium, kalium och klorid är kroppsvattnets huvudsakliga elektrolyter. De deltar i att:
• upprätthålla syra-basbalansen
• upprätthålla den osmotiska balansen
• överföra nervimpulser
• möjliggöra och överföra muskelkontraktioner.