[ ↓ skip to navigation ↓ ]

Valppsykologi

Det kanske viktigaste du kan göra för din valp är att lära dig lite hundpsykologi. En grundläggande förståelse av hundpsykologi kommer att hjälpa dig och hunden att leva i harmoni. Du behöver naturligtvis inte bli en expert på hundpsykologi. Lite grundläggande kunskap kommer att räcka långt. Om du behöver hjälp eller rådgivning innan ett litet problem blir ett stort problem bör du börja med att tala med din veterinär.

 

Läsa valpens kroppsspråk

Hundar kommunicerar med varandra genom kroppsspråk. Det innebär ansiktsuttryck, kroppshållning, läten och dofter. Hundar använder munnen, ögonen, öronen och svansen för att uttrycka sig. En anledning till att de är så lämpliga som husdjur är att de kan kommunicera med människor. Valpen kommer att se dig som en förlängning av sin art och kommer snabbt lära sig att tolka din sinnesstämning och avsikter. Det innebär att om du kan tolka valpens kroppsspråk, kan du även förstå valpens avsikter.

Stor hund: Om din valp känner sig modig eller aggressiv, kommer den att försöka göra sig större genom sträcka sig uppåt, med öronen och svansen rätt uppåt. Den kommer också att skjuta fram bröstet och resa ragg på nacken och ryggen. Den kanske morrar och viftar långsamt på svansen.

Liten hund: En undergiven hund försöker att göra sig så liten som möjligt och beter sig som en valp - den gör så eftersom vuxna hundar i regel tuktar valpar i stället för att gå till attack. Underkastelse kan yttra sig genom sidledes hukning nära marken, med svansen nedåt, fast viftandes. Valpen kan också försöka att slicka ansiktet på den dominanta hunden eller människan. Den kan även lägga sig på rygg och visa buken.

Valpens svansföring: ett kapitel för sig. De flesta av oss känner till att en viftande svans är ett tecken på vänlighet och fröjd. Överdriven svansviftning kan ses på undergivna hundar och hundar med väldigt korta svansar. Svansen kan även uttrycka andra sinnelag: Om svansen viftas långsamt eller stelt kan det vara ett tecken på ilska. Om svansen hålls ner längs bakbenen betyder det att hunden är rädd. En ängslig eller nervös hund kan låta svansen hänga ned men vifta den stelt.

Det normala svansläget på hundar varierar mellan olika raser, men i allmänhet så är en svans som hålls högre upp än 45 grader från ryggen ett tecken på uppmärksamhet och intresse.

Läsa valpens ansiktsuttryck: Valpens ansiktsuttryck kan berätta mycket om sinnesstämningen - om den är rädd, uppspelt eller lekfull.

Spetsade öron visar t.ex. att valpen är alert eller lyssnar. Bakåtfällda öron kan tyda på rädsla eller välbefinnande. För att kunna avläsa hundens humör måste du även titta på andra ledtrådar. Om hundens ögon är halvstängda är det ett tecken på välmående eller underkastelse. Vidöppna ögon är ett tecken på aggression.

En blick på valpens ögon: I vilt tillstånd stirrar hundar på varandra till dess en av hundarna backar undan eller utmanar den andra. Därför ska du inte inte försöka att "stirra ut" valpen, särskilt om den är nervös av sig. Däremot kan regelbunden ögonkontakt stärka bandet mellan er och ge valpen självförtroende.

Ler hunden? Undergivna hundar och vissa raser som labrador kan "flina", vilket faktiskt är ett vänlighetstecken. Men när läpparna dras tillbaka för att visa tänderna ordentligt är det ett tecken på aggression.

Lek, snälla: När valpen vill leka kan den hoppa med framtassarna eller skälla för att få uppmärksamhet. Den kan även hämta en leksak eller "uppvigla" en annan hund för att få igång leken.

Ditt kroppsspråk: Om du vill förbättra kommunikationen med din valp, kan du försöka bli tydligare med ditt eget kroppsspråk. Att stå på knä med armarna utsträckta är ett välkomsttecken. Men att luta sig över valpen och stirra är hotfullt. Valpen kommer att tolka dina kroppssignaler i större utsträckning än att lyssna, och den lär sig snabbt att läsa dig.

[ ↑ skip to content ↑ ]