Australian cattledog är en extremt uppmärksam och intelligent hund som är lojal mot sin ägare och försiktig mot främlingar. Rasen är mycket energisk och lämpar sig inte för lägenhetsboende.
Australian cattledogs trivs när de har jobb att utföra. De tenderar att bli destruktiva när de är uttråkade.
Storlek:
Vikt:
Hane: 16-20,5 kg.
Tik: 16-20,5 kg.
Mankhöjd:
Hane: 48 cm.
Tik: 45,5 cm.
Utseende:
Upprättstående öron (naturligt)
Förväntningar:
Krav på träning: > 40 minuter/dag
Energinivå: Mycket energisk
Livslängd: 10-13 år.
Tendens att dregla: Låg Tendens att snarka: Låg
Tendens att skälla: Låg
Tendens att gräva: Låg Socialt behov/uppmärksamhetsbehov: Måttligt
Avlad för:
Vallning av boskap, vallningstävlingar
Päls:
Längd: Kort
Kännetecken: Dubbelpäls, rak
Färger: Blå eller blåfläckig med eller utan annan märkning, rödfläckig
Allmänna pälsvårdsbehov: Måttliga
Godkänd som ras:
AKC-klassificering: Vallning
UKC-klassificering: Vallhund
Förekomst: Inte särskilt vanlig
Australian cattledog är robust, kompakt och stadig på benen.
Det starka huvudet och den lätt böjda, breda skallen visar att den har ett ursprung som dingohund. Kinderna är muskulösa och nosen och käkarna är kraftiga. De medelstora, spetsiga öronen, den misstänksamma blicken och de starka tänderna ger boskapshunden en lite skrämmande framtoning.
Hundens hals är exceptionellt muskulös och något satt. Skuldrorna är breda och bröstkorgen är kraftig. Svansen sitter lågt och hänger i höjd med bakbenens mittdel. Deras kompakta kroppsbyggnad är 43 till 51 cm vid manken, och hanarna är något större än tikarna.
Den dubbla pälsen består av ett yttre skyddande lager med måttligt korta, raka hår med jämn tjocklek och ett kort, tätt lager därunder. Det finns två olika färgsättningar för australian cattledogs: röd- eller blåspräcklig." Blue heelers," som den sistnämnda sorten ibland kallas, är blå eller blåmelerad med svarta, blå eller tanfärgade markeringar på huvudet, medan underpälsen ofta är tanfärgad. Den röda varianten har jämna, röda fläckar (från de dalmatinska generna), med eller utan mörkare röda markeringar på huvudet.
Personlighet:
Australian cattledog är uppfödd för att utföra krävande uppgifter och är extremt uppmärksam, intelligent, vaksam och modig. De är mycket ansvarsfulla och pålitliga och har en orubblig pliktkänsla. De är lojala mot sina ägare och försiktiga med främlingar, och de är oerhört beskyddande när de används som vakthund, även om de inte skäller. Australian cattledog tenderar att vara aggressiv mot andra hundar och kan uppvisa dominans- och beskyddarbeteenden mot barn.
Att leva med:
Dessa hundar är mycket energiska och behöver gott om möjligheter för motion. Australian cattledogs är definitivt inte lämpade för att bo i lägenheter, de trivs bäst när de har ett jobb att sköta. De tenderar att bli destruktiva när de är uttråkade.
Australian cattledogs passar i vilket klimat som helst. De fäller en eller två gånger om året. Rekommendationen är att borsta dem varje vecka för att hålla pälsen frisk.
Historik:
Australian cattledog var ett verkligt äventyr i sin utveckling. Rasen som vi känner den idag är resultatet av många experiment för att skapa den idealiska hunden för att driva besvärliga nötkreatur i Australien. Behovet av en lämplig boskapshund uppstod i början av 1800-talet när bosättarna började sprida sig västerut från Sydney för att utnyttja de stora betesmarkerna. Här bestod markinnehaven ofta av hundratals kvadratkilometer oinhägnad mark. För de engelska boskapshundar som då användes för att driva boskap var de höga temperaturerna, den tuffa terrängen och de långa sträckorna för att driva boskap för svårt att hantera. Dessutom gjorde deras benägenhet att skälla och sticka iväg, vilket är önskvärt i arbete med får och lugna nötkreatur, att boskapshjordarna skingrades.
Många genetiska försök och misstag följde. Så småningom hittade man en vinnande formel. Släthåriga, blue merle highland collies som importerades från Skottland, korsades med den inhemska vilda dingohunden för att producera tysta arbetare som kallades Hall's Heelers. Heelers korsades med importerade dalmatiner för att ge dem kärleken till hästar och lojalitet mot sin ägare. Dessa fläckiga bagust-hundar (från bröderna Jack och Henry Bagust) korsades med svart- och tanfärgade kelpies, vallhundar som uppskattades för sin uthållighet vid arbete. Resultatet blev en kompakt hund som liknar dingon i kroppsbyggnad, men som är kraftigare. Både blå och röda varianter avlades fram, men den förstnämnda blev populärast.
Deras uthållighet i arbetet, det lugna sättet att driva boskap och deras lydiga hängivenhet gentemot sina ägare gjorde att dessa hundar var mycket eftertraktade av landägare och boskapsskötare. I slutet av 1800-talet var rasen (först känd som australian heeler och senare som australian cattledog) allmänt erkänd och standardiserad i Australien. American Kennel Club (AKC) godkände australian cattledog för registrering 1980.
