Den engelska springer spanieln är en ganska energisk och intelligent hund som är utåtriktad och sällskaplig, men bör trots det socialiseras och dresseras från start.
Engelsk springer spaniel är framavlad för att jaga relativt nära sin förare. De har en stark önskan att vara med människor och att vara sysselsatta.
Storlek:
Vikt:
Hanhund: 18–23 kg
Tik: 18–23 kg
Mankhöjd:
Hanhund: 45–50 cm
Tik: 45–50 cm
Utseende:
Hängande öron (naturligt)
Typiskt för rasen:
Energinivå: mycket hög
Livslängd: 12–14 år
Tendens att dregla: måttlig Tendens att snarka: liten
Tendens att skälla: Liten
Tendens att gräva: liten Socialt behov/uppmärksamhetsbehov: Höga
Framavlad för:
Stötande och apporterande fågelhund
Päls:
Längd: medellång
Kännetecken: rak
Färger: Leverbrun och vit, svart och vit, med svart eller brun melering och/eller tan-tecken
Allmänna pälsvårdsbehov: måttliga
Godkänd som ras av:
Förekomst: vanlig
Engelsk springer spaniel är en mellanstor hund med en mankhöjd mellan 45 och 50 cm och en vikt på 18 till 23 kg. Hunden är robust för sin storlek med rejäl benstomme och stora tassar.
Springer spanieln har det klassiska spanielutseendet: Stora, uttrycksfulla ögon, mellanstor nos med markerat stop i pannområdet, långa, vackert bepälsade hängande öron och en kuperad svans. Läpparna kan vara tämligen djupa och det förekommer att rasen dreglar. Hunden har högst mankhöjd av spanielraserna och ordentlig benlängd för att kunna ta sig snabbt fram i snårig terräng.
Den engelska spanieln har medellång päls som kan vara rak eller vågig. Den har mer hår i nederkant av öronen, har fanor på baksidan på alla benen och behäng på bröstet. De vanligaste färgerna är leverbrun och vit, svart och vit eller någon av dessa kombinationer med tan-tecken.
Temperament:
Engelsk springer spaniel är framavlad för att jaga relativt nära sin förare. De har en stark önskan att vara med människor och att vara sysselsatta. De är energiska och livliga hundar som är intelligenta och ganska lättlärda. De flesta spanielraser har en apporteringsdrift och den engelska springern är inget undantag. Den här driften kan leda till att hunden börjar tugga på föremål om den lämnas ensam under långa perioder.
Engelsk springer spaniel ska socialiseras tillsammans med andra hundar och människor redan från starten, även om de allra flesta är relativt utåtriktade och sällskapliga. Hundgård och stillasittande liv är inget för de flesta springer spaniel. Grävande kan bli ett problem bland uttråkade hundar.
Att leva med:
Den engelska springer spanieln är ganska lättfödd och kan bli överviktig om den får för många godbitar. De här hundarna mår bäst när de får mycket motion, oavsett om det är i form av jakt, joggning tillsammans med sin ägare eller agilityträning. Eftersom de är intelligenta hundar trivs de bäst när de får arbeta tillsammans med sin ägare och de svarar fint på lydnadsträning. Engelska springer spaniel ses ofta tävla i jakt, lydnad och agility. De här hundarna är tåliga och lever ofta upp i tonåren.
Engelsk springer spaniel kan vara förvånansvärt duktiga vakthundar med ett högt skall och de har åtminstone en viss beskyddande instinkt. De fungerar fint ihop med barn om de vuxit upp tillsammans med dem. De här hundarna bör socialiseras och tränas från tidig ålder. En del engelska springer spaniel kan nöja sig med att vara soffpotatisar, men de flesta vill vara aktiva. Engelsk springer spaniel gillar arbete såväl på torra land som i vatten och dras ibland till pölar.
Pälsvård kan vara en liten utmaning med en engelsk springer spaniel, men den här hunden kräver dock mindre jobb än rasens mindre kusiner. De flesta klipper sina springer spaniel lite grann, i alla fall kring benen, tassarna och öronen. Utställningsklippningen kräver ett stadigt och erfaret grepp om saxen. Daglig genomborstning av behäng och lång päls är viktigt för att förbygga tovor. Öronen ska rengöras en gång i veckan.
Historik:
Den engelska springer spanieln härstammar från de spanielhundar som var populära jakthundar i England redan på 1400-talet. Spanieln användes för att finna och stöta upp villebråd. Ursprungligen korsades spanielsorterna med varandra och den enda distinktionen man gjorde var höjden i vuxen ålder.
Under 1700-talet blev hertigen av Norfolk intresserad av spanieln och utvecklade sin egen avelslinje, som ursprungligen kallades norfolk spaniel och idag heter engelsk springer spaniel. Den engelska springer spanieln har så småningom vidareutvecklats i två riktningar; jakt och utställning, men många hundar kan användas till båda. De flesta engelska springer spaniel av idag är omtyckta familjehundar som någon gång kanske får tillfälle att jaga.
Tack vare Best in Show-utmärkelser vid den prestigefyllda Westminster Kennel Club-utställningen i New York kan rasens popularitet inte annat än växa.
