Den imponerande mastiffen är känd för att vara omtänksam, kärleksfull och en bra kamrat till äldre barn, men måste utsättas för så många nya människor och situationer som möjligt redan som valp.
Enligt uppgift kom en mastiff till Amerika med skeppet Mayflower. En fullvuxen hane är 76-79 cm hög och kan väga upp till drygt 90 kg.
Storlek:
Vikt:
Hane: 79-86 kg.
Tik: 79-86 kg.
Mankhöjd:
Hane: 79 cm.
Tik: 71 cm.
Utseende:
Hängande ögon och öron (naturligt).
Förväntningar:
Krav på träning: 30 minuter/dag
Energinivå: Lugn
Livslängd: 8–10 år.
Tendens att dregla: Hög. Tendens att snarka: Hög.
Tendens att skälla: Måttlig.
Tendens att gräva: Låg. Socialt behov/uppmärksamhetsbehov: Högt.
Avlad för:
Vakthund.
Päls:
Längd: Kort.
Kännetecken: Platt.
Färger: Fawn. Aprikos, brindle.
Allmänna pälsvårdsbehov: Låga.
Godkänd som ras:
AKC-klassificering: Arbetshund.
UKC-klassificering: Vakthund.
Förekomst: Vanlig.
Mastiffen är verkligen en jätte bland hundar.
Fullvuxna hanar blir drygt 76 cm höga och kan väga upp till 90 kg. Tikarna börjar från cirka 68 cm i höjd och väger om 68 kg.
Mastiffen är massiv, kraftfull och muskulös. Huvudet är kraftigt och fyrkantigt med kort nos och hängande kinder, och med en svart mask runt ögonen och nosen. Ögonen är små och färgen är mörk hasselbrun eller brun. De små öronen är mörka och faller neråt. Svansen sitter högt på rumpan, smalnar av mot spetsen och når ner till hundens hasor.
Mastiffens raka, grova päls är måttligt kort. Pälsfärgerna är bland annat fawn, aprikos och brindle.
Personlighet:
Mastiffen är ett värdigt men ändå godhjärtat djur. Den är kärleksfull och tillgiven mot sin familj, och genom sitt lugna uppträdande är den en bra kamrat för äldre barn. Rasen rekommenderas dock inte för familjer med småbarn på grund av sin stora storlek.
Mastiffens rötter som vakthund kommer sannolikt att visa sig när besökare kommer till hemmet. Hunden har en tendens att vara misstänksam mot främlingar och beskyddar sin familj och sitt revir. Trots detta skäller mastiffen sällan.
Att leva med:
Mastiffen kan vara en ädel och kärleksfull familjehund, men p.g.a. det nitiska beskyddandet krävs reglering genom socialisering och lydnadsträning. Det är viktigt att utsätta en mastiff för så många nya människor, platser och situationer som möjligt, särskilt under valptiden.
Soffpotatisar kan hitta en likasinnad själsfrände i mastiffen, men både hunden och människorna kommer att bli friskare och lyckligare om de får regelbunden motion.
Mastiffägare bör fundera på att köpa haklappar till sina hundar och öronproppar till sig själva när de köper hundartiklar. Mastiffen är en välkänd dreglare och har en tendens att snarka högt.
Det går snabbt och enkelt att sköta om en mastiff. Den korta pälsen kräver inte mycket mer än en borstning i veckan och en snabb torkning med en handduk eller en duk av sämskskinn.
Som alla hundar av stora raser lever mastiffer i allmänhet inte lika länge som mindre hundar. Den genomsnittliga livslängden är 8-10 år.
Historik:
Mastiffen, även känd som Old English Mastiff, har ett forntida ursprung. Hundarna hittades i Storbritannien när romarna invaderade ön, de kan ha förts dit av feniciska handelsmän redan på 500-talet f.Kr. Romarna använde hundarna som vakter för får och som livvakter för människor.
Enligt uppgift kom en mastiff till Amerika med skeppet Mayflower. Idag är hunden väl etablerad i England, Kanada och Amerika. Även om hundens talanger omfattar bevakning, polisarbete, militärt arbete, sökning och räddning, anser många att dagens mastiffers livsuppgift handlar om att vara en kärleksfull följeslagare till sina mänskliga flockar.
I Cynographica Britannica, som publicerades år 1800, kan man läsa: "Vad lejonet är för katten, är mastiffen för hunden. Han är familjens ädlaste och står ensam, och alla andra sjunker ner på knä framför honom."
