Schäferhund – Rasinformation och specifika egenskaper

 

Den alltid lika populära smarta och lättlärda schäfern är mycket aktiv och vill gärna vara sysselsatt. Schäferhundar behöver få mycket motion varje dag, annars kan de bli busiga eller nervösa.

 

 Schäfern i korthet
The German Shephard Dog Breed

För att förhindra överdrivet vaktande och aggressivt beteende måste schäfern socialiseras och lydnadstränas från tidig ålder.

Storlek:

Vikt:

Hanhund: 34–43 kg

Tik: 34–43 kg

Mankhöjd:

Hanhund: 64 cm

Tik: 58 cm

Utseende:

Stående öron (naturligt)

Typiskt för rasen:

Energinivå: genomsnittlig

Livslängd: 10–12 år

Tendens att dregla: liten Tendens att snarka: liten

Tendens att skälla: Liten

Tendens att gräva: liten Socialt behov/uppmärksamhetsbehov: måttligt

Framavlad för:

Vallning, vakthund

Päls:

Längd: medellång

Kännetecken: dubbel päls

Färger: De flesta färger utom vitt är tillåtna.

Allmänna pälsvårdsbehov: måttliga

Godkänd som ras av:

AKC Classification: Herding

UKC Classification: Herding Dog

Mankhöjden hos schäfern kan bli 65 cm och den kan väga upp till 41 kilo.

Det är en välproportionerlig hund. Huvudet är brett och smalnar elegant ut i en spetsig nos. Öronen är ganska stora och står rakt upp. Ryggen är plan och muskulös och svansen är buskig och böjer sig nedåt. Pälsen är tjock och grov och kan vara svart, rödbrun, svart och tanfärgad eller grå. Pälsen ska vara grov och medellång. Det förekommer dock ganska många långhåriga exemplar.

Rasen lever i 10–12 år.

Temperament:

Schäferhundar kommer bra överens med barn och andra husdjur om de har vuxit upp tillsammans. Vaktinstinkten gör att de kan vara lite misstänksamma mot främlingar.

Rasen anses vara smart och lättlärd.

Vissa schäfrar med lite sämre gener kan vara spända och nervösa. I kombination med dålig socialisering och otillräcklig lydnadsträning finns det risk för överdrivet vaktbeteende och aggressivt beteende.

Att leva med:

Eftersom schäfrar är stora och kraftfulla och har vaktinstinkt måste man vara mycket noga med att köpa en schäfer från en välrenommerad uppfödare. Det är större risk att hundar som avlats fram på dåliga gener är nervösa.

För att förhindra överdrivet vaktande och aggressivt beteende ska schäfern socialiseras grundligt och lydnadstränas från tidig ålder. De ska vara tillsammans med familjen och kontinuerligt och under uppsikt träffa människor och andra husdjur i omgivningen. De ska inte förpassas till en hundgård eller bakgård och gå där ensamma eller endast i andra hundars sällskap.

Schäfrar är aktiva hundar och gillar att vara sysselsatta. De behöver daglig motion, annars kan de bli busiga eller nervösa.

Hundarna fäller två gånger om året och resten av tiden fäller de en mindre mängd kontinuerligt. Borsta igenom pälsen några gånger i veckan åtminstone för att hålla den fin och ha koll på fällningen.

Historik:

Schäferhundar har sitt ursprung i Tyskland, vilket framgår av det engelska namnet German Shepherd. De utvecklades i slutet av 1700-talet genom korsningar av olika vallhundar. Rasen underställdes strikt urval och därifrån gick det snabbt framåt. I Storbritannien kallas de ”Alsatians” (alsacehundar) eftersom anhängarna i Alsace ville skydda rasen från att förknippas med nazisterna efter första världskriget.

Schäfern introducerades i USA av soldater som återvände hem från första världskriget. Rasen blev populär bland allmänheten efter filmer som Strongheart och senare, Rin Tin Tin. Under andra världskriget var schäfern militärens förstahandsval bland hundar. De första ledarhundarna var schäferhundar. Idag är de en av de mest populära raserna i USA. År 1999 låg schäfern på tredje plats på den amerikanska kennelklubbens lista över de 50 mest populära raserna.

Den tyska schäferhunden är en vallhund som är känd för sitt mod och sin lojalitet och vaktinstinkt. Rasen är utmärkt som vakthund, polishund, militärhund, ledarhund för blinda och sök- och räddningshund. För många familjer är schäfern också en älskad familjehund.

Relaterade artiklar om hund- och kattskötsel