Griffon bruxellois är en liten, intelligent hund som passar bra i lägenheter och i hem med små trädgårdar. Den här rasen trivs tillsammans med andra hundar och katter i familjen.
Griffon bruxellois kan skälla överdrivet mycket om de inte tränas på rätt sätt.
Storlek:
Vikt:
Hane: 3,5-4,5 kg.
Tik: 3,5-4,5 kg.
Mankhöjd:
Hane: 20,5 cm.
Tik: 18 cm
Utseende:
Brakycefal (hoptryckt ansikte)
Förväntningar:
Krav på träning: 40 minuter/dag
Energinivå: Mycket energisk
Livslängd: 12–15 år.
Tendens att dregla: Låg Tendens att snarka: Låg
Tendens att skälla: Hög
Tendens att gräva: MåttligSocialt behov/uppmärksamhetsbehov: Högt
Avlad för:
Bekämpning av ohyra, sällskap
Päls:
Längd: Medel
Kännetecken: Strävhårig
Färger: Röd, belge (blandad rödbrun/svart), svart och tanfärgad, svart
Allmänna pälsvårdsbehov: Måttliga
Godkänd som ras:
AKC-klassificering: Minihund
UKC-klassificering: Sällskapshund
Förekomst: Inte särskilt vanlig
Griffon bruxellois är små hundar som väger mellan fyra och sex kilo.
En griffon bruxellois är ungefär 25 cm hög vid skuldran. Kroppen är fyrkantig och huvudet är stort och runt med en mycket kort nos. Hundarna blir i allmänhet vuxna vid ett års ålder, även om de når sin fulla storlek vid sex till åtta månaders ålder.
Griffon bruxellois har två typer av päls: sträv och slät. Den sträva pälsen är hård och raggig, medan den släta pälsen är rak, kort, tät och glansig. Den sträva pälsen kräver klippning och trimning. De måste borstas och kammas två gånger i veckan. Den släta pälsen behöver bara borstas snabbt varje vecka. De kan vara röda, svarta och rödbruna med svarta morrhår och svart mask, svart- och tanfärgad eller helt svarta.
Personlighet:
Griffon bruxellois är mycket aktiva. De är inga lämpliga kennelhundar, de föredrar att vara tillsammans med sina ägare. De kan vara krävande och självsäkra. De passar bra i lägenheter och hem med små trädgårdar, men kräver daglig motion.
De tenderar att vara envisa och mycket intelligenta. De accepterar inte hårda bestraffningar och kräver tålamod när de tränas.
Att leva med:
Griffon bruxellois behöver umgås mycket med människor. De är snälla mot hundar och katter i familjen, men kan vara aggressiva mot främmande hundar. Andra husdjur, t.ex. gnagare, fåglar och reptiler ska hållas borta från dem.
De är utmärkta vakthundar, men dåliga livvakter på grund av sin ringa storlek. De kan skälla överdrivet mycket om de inte tränas på rätt sätt. De kan bli aggressiva om de hotas av en främling eller en annan hund och de är orädda, oavsett skillnaden i storlek.
De är idealiska för ägare som vill ha en liten, aktiv hund som inte behöver en stor trädgård och som kan nöja sig med regelbundna promenader, apportlekar och andra aktiviteter. De klarar sig inte bra om de lämnas ensamma under långa perioder och är högljudda. Griffon bruxellois lever vanligtvis mellan 12 och 15 år.
Historik:
Griffon bruxellois härstammar från den tyska affenpinschern och den belgiska gatuhunden, som på 1600-talet gav upphov till griffon, en hund med sträv päls. På 1800-talet korsades griffonen med mopsen, vilket gav upphov till den slätpälsade varianten. Rasen blev en vanlig syn när de åkte omkring i belgiska droskor och förmodligen även bevakade dem. I slutet av 1800-talet hade rasen tagit steget in i de belgiska hundutställningarna; deras popularitet ökade och i början av 1900-talet var de efterfrågade av den belgiska överklassen. Den första Griffon bruxellois registrerades av American Kennel Club 1910. Dessa små hundar tillhör gruppen sällskapshundar och är utmärkta som sällskapsdjur.
