I en lugn familj blir en pyrenéerhund en fantastisk familjehund. Hunden är lugn, trogen och har ett fint sätt, men ägaren måste ha tålamod vid lydnadsträning för rasen är både självständig och envis.
Pyrenéerhunden avlades fram för att ensamma klara av att vakta fåren i bergens dalgångar, därav hundens självständighet.
Storlek:
Vikt:
Hanhund: 45–50 kg
Tik: 38–45 kg
Mankhöjd:
Hanhund: 60–70 cm
Tik: 55–60 cm
Utseende:
Hängande öron (naturligt)
Typiskt för rasen:
Energinivå: Lugn, avslappnad
Livslängd: 10–12 år
Tendens att dregla: stor Tendens att snarka: liten
Tendens att skälla: Hög
Tendens att gräva: liten Socialt behov/uppmärksamhetsbehov: måttligt
Framavlad för:
Fårväktare
Päls:
Längd: medellång
Kännetecken: dubbel päls, rak, tät
Färger: Vit med grå, grävlingsfärgade eller rödbruna tecken. Vit med tanfärgade tecken.
Allmänna pälsvårdsbehov: måttliga
Godkänd som ras av:
Förekomst: vanlig
Pyrenéerhunden är en mycket stor, muskulös hund med dubbel päls. Ytterpälsen är lång och grov och antingen rak eller lätt vågig. Underullen är fin, mjuk och tjock. Pälsen är helvit med blekgula, rödbruna eller grå fläckar. Nosen är svart och ögonen mörkbruna. Öronen är trekantiga och ska falla platt utmed huvudet. Svansen skall nå minst till hasorna och ha plymartad päls.
Pyrenéerhanar är i genomsnitt 60–70 cm i mankhöjd och väger från 45 kg och uppåt. Tikarna varierar från 55 till 60 cm och väger från 38 kg och uppåt.
Temperament:
Pyrenéern är en lugn och värdig hund med fint uppträdande. Den är känd för sin trofasthet mot familjen, inklusive väluppfostrade barn. De här hundarna är i allmänhet pålitliga, tillgivna och kärleksfulla, men om situationen kräver det tvekar de inte att skydda sin familj och sitt revir.
Pyrenéerhunden avlades fram för att ensamma klara av att vakta fåren i bergens dalgångar, så de är av naturen relativt självständiga. Den här självständigheten kan göra det svårare att lydnadsträna pyrenéerhundar jämfört med andra raser. Samma vaktinstinkt har också gett pyrenéerna en stark instinkt att skälla.
Pyrenéerhunden blir vuxen vid ett års ålder, men det kan ta upp till två år innan den har mognat.
Att leva med:
Pyrenéerhunden kan vara en underbar följeslagare om man bor i ett förortsområde eller på landet och lever ett relativt lugnt liv. De här hundarna tycker om när det är lugnt i huset och gillar förutsägbara och regelbundna rutiner.
Vaktinstinkten hos rasen gör socialiseringen extra viktig. Exponering för så många nya människor, platser och situationer som möjligt, speciellt när pyrenéerhunden är valp, hjälper till att stävja överdrivet vaktbeteende. Tålamod vid träning är ett måste eftersom pyrenéerhunden är självständig och ofta envis. Och även om du lyckas med träningen ska du inte förvänta dig att vinna lydnadstävlingar.
Pälsvårdsbehoven är måttliga. Regelbunden borstning av den dubbla pälsen håller den i fint skick, men var beredd på en rejäl fällperiod om året. Ytterpälsen tovar sig inte, vilket gör skötseln ganska enkel.
Historik:
Fossil från hundar som liknar pyrenéerhundarna har hittats i bronsåldersavlagringar från 1800 till 1000 år före Kristus. I hundratals år arbetade dessa hundar åt herdar på avlägsna platser i Pyrenéerna, bergskedjan som separerar Spanien och Frankrike.
Från och med medeltiden var skönheten, elegansen och karaktären hos den majestätiska pyrenéerhunden inte längre någon hemlighet. Enligt den amerikanska rasklubben för pyrenéerhundar pryder en 1300-talsrelief av en pyrenéerhund den norra porten i franska Carcassone. Franska texter från 200 år senare beskriver pyrenéerhundarna som följeslagare åt vaktposterna vid slottet i Lourdes. År 1675 fick Ludvig XIV av Frankrike en pyrenéerhund och därefter blev det mode att hålla pyrenéerhundar på slotten i Frankrike. Denna exponering var för pyrenéerhunden vad Disneys ”101 dalmatiner” var för dalmatinern … ett erkännande som genererade stor efterfrågan på den här rasen. I slutänden var den här efterfrågan inte begränsad till den franska adeln; under 1800-talet hade Englands drottning Victoria en pyrenéerhund.
Till för inte så länge sedan användes pyrenéerhunden till att dra små vagnar och köra ut mjölk i Belgien och norra Frankrike. De har också fungerat som slädhundar, bärhundar och sällskapshundar. Än idag har pyrenéerhunden ett gott rykte om sig som boskapsvaktande hund.
