Curly coated retrievers är jämnmodiga, intelligenta, tillgivna och mycket energiska. De föredrar att tillbringa tid med sin familj snarare än att vara ensamma utomhus, men kräver mycket motion.
Curly coated retrieverns päls är oftast fet, vilket kan göra denna hund till ett dåligt val för allergiker.
Storlek:
Vikt:
Hane: 27–32 kg
Tik: 27–32 kg
Mankhöjd:
Hane: 66 cm
Tik: 61 cm
Utseende:
(Naturligt) hängande öron
Förväntningar:
Motionskrav: > 40 minuter om dagen
Energinivå: Hög
Livslängd: 8–12 år
Tendens att dregla: Låg Tendens att snarka: Låg
Tendens att skälla: Låg
Tendens att gräva: Låg Socialt behov/uppmärksamhetsbehov: Måttligt
Avlad för:
Vattenapportering
Päls:
Längd: Kort
Kännetecken: Lockig
Färger: Svart, brun
Allmänt pälsvårdsbehov: Lågt
Klubberkännande:
AKC-klassificering: Sporthund
UKC-klassificering: Fågelhund
Förekomst: Inte särskilt vanlig
Curly coated retrievern har en päls som består av täta, vattentäta lockar som ger utmärkt skydd mot iskallt vatten och buskage.
Dessa hundar är svarta eller leverbruna och vissa kan även ha några vita hårstrån. Pälsen är oftast fet, vilket kan göra denna hund till ett dåligt val för allergiker.
En curly coated retriever är i genomsnitt 63 till 68 cm lång och väger ca 29 till 36 kg. Huvudet är långt och öronen sitter ganska lågt. Den här hunden är smidig och muskulös, men ändå graciös.
Curly coated retrievers lever uppskattningsvis mellan 8 och 12 år.
Personlighet:
Curly coated retrievers är jämnmodiga, tillgivna hundar som trivs bra med barn och föredrar att vara tillsammans med sin familj snarare än ensamma utomhus. De är dock mycket energiska hundar och kan vara för stökiga för mycket små barn.
I allmänhet anses curly coated retrievers vara intelligenta och lätta att träna. Det sägs dock att vissa curly coated retrievers är envisa och att de mognar långsamt, därför kan det ta lite längre tid att träna dem jämfört med andra retrievers.
Curly coated retrievers kan vara mycket skygga mot främlingar och mer beskyddande över sin familj än andra sportraser. De bör varsamt socialiseras från valpålder för att undvika extrem skygghet mot främlingar.
Att leva med:
Curly coated retrievers är sporthundar i grunden, och därför behöver de mycket motion. De är inte lämpliga för lägenhetsboende, utan behöver en stor trädgård där de kan leka. Curly coated retrievers passar bäst med en aktiv familj som inkluderar hunden både i hemmet och i utomhusaktiviteter. Curlies tycker särskilt mycket om att simma och apportera.
Rasen anses fälla måttligt. Pälsen är lätt att sköta och behöver bara borstas rutinmässigt för att hållas i utmärkt skick. Om borstningen gör pälsen frissig är det bara att fukta eller blöta pälsen för att återställa lockarna. En del ägare borstar aldrig sina curly coated retrievers utan badar dem bara då och då. På grund av den feta pälsen bör du bada hunden minst tre gånger om året.
Historia:
Curly coated retrievern är en arbetshund som ursprungligen kommer från England och eventuellt redan fanns på 1700-talet. Dess exakta ursprung är okänt, men den härstammar troligen från korsningar av den utrotade engelska vattenspanieln, irländsk vattenspaniel, en liten newfoundlandsort och lite senare kanske till och med pudel. Curly coated retrievers är trogna sin härkomst och är utmärkta simmare och jägare.
Curly coated retriever är en av de äldsta brittiska retrieverraserna och visades för första gången i England omkring 1860. Enligt Curly-Coated Retriever Club of America var detta den första rasen som klassificerades som en retriever och som ställdes ut på en hundutställning. Av alla lockiga raser har curly coated retrievern fått sitt namn efter sin lockiga päls, vilket kan tyda på att detta var den första lockiga rasen.
Vissa rasforskare beskriver dessa hundar som retrievernas "arbetare", eftersom de oftast ägdes av viltvårdare och tjuvjägare, inte av aristokrater. Curly coated retrievers var "kötthundar" som hittade fåglar som andra hundar lämnat efter sig.
I USA introducerades retrievern i början av 1900-talet, men den är fortfarande en relativt sällsynt ras, trots att den har många egenskaper som gör den till en utmärkt sporthund och familjehund. År 1994 var den exempelvis nummer 123 av 137 raser som då erkändes av American Kennel Club.
