Bostonterriern är en lekfull och rolig ras och är ett utmärkt val för människor som vill ha en glad och energisk följeslagare.
Bostonterriers kan röra sig mycket snabbt och bör aldrig släppas ut om de inte befinner sig på en säker, inhägnad plats eller om de inte är kopplade.
Storlek:
Vikt:
Hane: 7-11,5 kg.
Tik: 4,5-9 kg.
Mankhöjd:
Hane: 43 cm.
Tik: 40,5 cm.
Utseende:
Brakycefal (kortnosigt ansikte), uppstående öron (naturligt)
Förväntningar:
Krav på träning: 20-40 minuter/dag
Energinivå: Genomsnittlig
Livslängd: 10–14 år.
Tendens att dregla: Låg Tendens att snarka: hög
Tendens att skälla: Måttlig
Tendens att gräva: Låg Socialt behov/uppmärksamhetsbehov: Måttligt
Avlad för:
Jaga råttor, sällskapshund
Päls:
Längd: Kort
Kännetecken: Platt
Färger: Brindle med vitt, seal med vitt, svart med vitt.
Allmänna pälsvårdsbehov: Ja
Godkänd som ras:
AKC-klassificering: Icke sportaktiv
UKC-klassificering: Sällskapshund
Förekomst: Vanlig
Bostonterriers har tre viktkategorier: under 7 kg, 7-9 kg och 9-11 kg.
Hanar är vanligtvis cirka drygt 43 cm höga och tikar cirka 41 cm höga.
Bostonhundar är kompakta, välproportionerliga och stiliga små hundar. De har ett brett bröst. Huvudet är fyrkantigt och ganska platt på toppen; nosen är kort, fyrkantig och bred. Bostonhundens tilltalande ögon är runda, stora och mörka. Öronen är i allmänhet små och står upprätt som "fladdermusöron", vissa bostonhundar föds med hängande öron som kuperas för att stå upp. Svansen är kort och rak eller ser ut som en "korkskruv."
Bostonterriers har en kort, slät päls. De är antingen brindle med vita markeringar, svarta med vita markeringar eller "seal" (svart med röd teckning) med vita markeringar.
Personlighet:
Bostonhundar brukar vara godmodiga och lekfulla hundar. För människor som vill ha en glad följeslagare kan en bostonterrier vara ett utmärkt val.
Bostonhundar trivs i allmänhet bra tillsammans med andra husdjur, även katter, särskilt om de är uppfostrade tillsammans. Eftersom de har en robust kroppsbyggnad är bostonterriers förmodligen mer toleranta mot barn än andra små hundar. Om barnen behandlar dem väl gillar bostonhundar verkligen att stoja omkring med ungar. De flesta bostonhundar gillar att gräva ner ett ben under kudden eller i rabatten, men favoritleken är att apportera.
Att leva med:
Bostonhundar behöver definitivt motion, men det är bättre med några korta dagliga apporteringspass eller promenader av lagom längd än långa, krävande träningspass. Bostonterriers anses vara intelligenta och kan tränas på ett effektivt sätt, men de kan också vara envisa. Med andra ord förstår de kanske "sitt" och "stanna", men de lyder inte alltid när du vill att de ska göra det. De kan också röra sig mycket snabbt, så det är bäst att aldrig släppa dem lösa utomhus om de inte är på en säker, inhägnad plats eller kopplade. Även om det är troligt att de skäller om någon oväntat knackar på dörren är bostonterriers inte några bra beskyddare. De flesta av dem är så trevliga att de välkomnar vem som helst in i huset, oavsett om det är vän eller fiende.
På grund av den korta ansiktet måste man se till att bostonhundar inte blir överhettade. Bostonhundar fryser också lätt och måste skyddas från extrem kyla. De är definitivt hundar som gillar att vara inomhus, inte utomhushundar. Bostonterriers fnyser och vissa kan snarka, men det är oftast en älskvärd egenskap snarare än en irriterande sådan.
Bostonterriers kan också vara kräsna gällande maten. Vissa har ett känsligt matsmältningssystem och de är känsliga för gasbildning. Men när du väl har tagit reda på vilken typ av mat de tycker om och vad som passar dem, är det lätt att utfodra dem. När det gäller avel får bostonterriers små kullar med endast tre eller fyra valpar, födslarna kan vara svåra och det förekommer ofta kejsarsnitt. Bostonhundar har en relativt lång livslängd på mellan 10 och 13 år.
Ett bad då och då, kompletterat med borstning eller gnuggning med en groominghandske är allt som behövs för att hålla pälsen välskött och för att kontrollera fällningen, vilken förekommer men är minimal hos den här rasen.
Historik:
Bostonterriern utvecklades i Boston i slutet av 1800-talet genom att korsa bulldoggar och med vita engelska terriers. De är en av de få verkligt helamerikanska raserna och kallas ofta för nationalhund.
Bostonterriers har även fått andra namn. Vissa kallar dem fortfarande för boston bulls. De kallades också en gång i tiden american bullterrier, men ägare av bulldoggar och bullterriers protesterade och 1891 blev bostonhundarnas officiella namn bostonterrier. Rasen godkändes av American Kennel Club 1893.
Hundarna har länge ansetts vara älskvärda och tillgivna husdjur och de är kända som "amerikanska gentlemän" bland hundar.
Bostonterriers var en vanlig ras före 1960, men sedan dess verkar deras popularitet ha minskat. På senare tid har dock bostonterriers dykt upp i flera reklamfilmer, vilket kanske är ett tecken på ett förnyat intresse för rasen.
