Sankt bernhardshundar är kända för att vara kärleksfulla, ömsinta och toleranta. Storleken till trots är de fina familjehundar som går bra ihop med barn med gott uppförande. Dessutom är de mycket villiga att vara till lags, vilket gör lydnadsträning enklare.
Foderbehovet för sankt bernhardshunden kan vara mindre än för andra raser av samma storlek eftersom rasen till sin natur är lugnare och behöver mindre motion.
Storlek:
Vikt:
Hanhund: 63–81 kg
Tik: 54–63 kg
Mankhöjd:
Hanhund: 70–75 cm
Tik: 65–70 cm
Utseende:
Hängande öron (naturligt)
Typiskt för rasen:
Energinivå: Lugn, avslappnad
Livslängd: 8–10 år
Tendens att dregla: stor Tendens att snarka: måttliga
Tendens att skälla: Liten
Tendens att gräva: liten Socialt behov/uppmärksamhetsbehov: Höga
Framavlad för:
Drag-, sök och räddningsarbete
Päls:
Längd: medellång
Kännetecken: Dubbel rak päls
Färger: rödbrun och vit, tigrerad och vit
Allmänna pälsvårdsbehov: måttliga
Godkänd som ras av:
Förekomst: vanlig
Sankt bernhardshundar är mycket stora, kraftfulla och muskulösa hundar.
Hanarnas mankhöjd kan variera mellan 70 och 75 cm och vikten ligger mellan 63 och 81 kg. Tikarnas mankhöjd kan variera mellan 65 och 70 cm och vikten ligger mellan 54 och 63 kg.
Hundarna kan vara lång- eller korthåriga. Färgen på pälsen kan vara vit, brun och vit samt tigrerad och vit. En del har en mörk mask runt ögonen. Öronen är högt ansatta på huvudet och hängande. Ögonen är mörka och lite nedåtvinklade. Pannan är rynkad. Sankt bernhardshundar har hängande kindveck, vilket gör att de dreglar.
Eftersom hundarna är så stora tar det längre tid för dem än många andra raser att bli helt fullvuxna. De når vanligtvis inte sin fulla storlek förrän de är 2 eller 3 år gamla.
Temperament:
Sankt bernhardshundar är kärleksfulla och lugna hundar. Deras instinktiva vänlighet trollar sannolikt bort främlingens initiala farhågor inför att möta en så stor hund. Däremot tvekar inte sankt bernhardshunden att ingripa för att skydda familjemedlemmar som de tror kan vara i fara.
Eftersom de är så snälla, ömsinta och toleranta kan de fungera särskilt väl i familjer med barn med gott uppförande. Sankt bernhardshundar är kända för att vara insiktsfulla och tålmodiga och därför är de mycket försiktiga att inte skada ett barn.
De här hundarna vill hemskt gärna vara till lags, vilket kan göra uppfostran enklare än med andra raser.
Att leva med:
Sankt bernhardshundar är sociala. Inget gör dem lyckligare än när de får delta i familjens aktiviteter. De kan sura om de känner sig utestängda och inte får vara med där det roliga tilldrar sig. Eftersom sankt bernhardshundar är så stora är lydnadsträning desto viktigare – ju tidigare desto bättre. De kan ibland uppvisa envisa karaktärsdrag. När de väl förstår vad som förväntas av dem kommer den instinktiva viljan att vara till lags att sudda bort eventuell envishet.
Vuxna sankt bernhardshundar fäller två gånger om året, under vår och höst. Regelbunden borstning hjälper till att minimera fällningen.
Samtidigt som en sankt bernhardshund behöver tillräckligt med mat för att hålla en hälsosam vikt får den inte övergödas. Övervikt kan överbelasta lederna och förvärra eventuella höftleds- eller armbågsproblem. Det dagliga foderbehovet för en sankt bernhardshund kan vara mindre än för andra raser av samma storlek eftersom rasen till sin natur är lugnare och behöver mindre motion.
I likhet med andra mycket stora raser blir inte sankt bernhardshunden särskilt gammal. Förväntad livslängd ligger omkring 8 till 10 år.
Historik:
Sankt bernhardshundar är kraftfulla, gigantiska hundar med djupa rötter inom mytologi och legender. Traditionellt har man sagt att rasen först uppträtt vid ett kloster i de schweiziska alperna under 1000-talet, men i själva verket var det först cirka 600 år senare som hunden dök upp på klostret, eller någon annanstans.
Experterna tror att de här första klosterhundarna var tänkta att fungera som vakthundar. Inte långt därefter visade det sig emellertid att de hade fina livräddningstalanger. Under de tre följande århundradena räddade sankt bernhardshunden gott och väl 2 000 liv.
Idag är sankt bernhardshundarna inte bara kända för sina historiska bedrifter utan även för deras kärlek och lojalitet mot sina mänskliga följeslagare, i synnerhet barn. Två populära barnfilmer från1990-talet, ”Beethoven” och “Beethoven 2” fokuserade på detta karaktärsdrag i berättelserna om den älskvärda sankt bernhardshundens äventyr tillsammans med sin förortsfamilj.
