Anledningar till att din hund kliar sig i öronen
Hitta mat som passar ditt husdjurs behov
Find a dog food that fits your pet’s needs
Find a cat food that fits your pet’s needs
Både kliande och ömmande öron är obehagliga känslor som de flesta av oss kan känna igen. Öronproblem är vanligt hos hundar, och det ständiga kliandet och skakandet på huvudet kan göra både dig och hunden smått galna. I den här artikeln tittar vi på varför din hunds öron kliar och vad du kan göra för att ni båda ska få lite andrum.
Vanliga orsaker till öronirritation hos hundar
Parasiter. Alla hundar drabbas då och då av parasiter. Det är en oundviklig del av att vara hund. Loppor är de vanligaste parasiterna och brukar föredra att hålla sig omkring huvudet, nacken och på bakdelen. Om din hund skakar på huvudet eller kliar sig är loppor det allra första man kan misstänka.
Hundar kan också få öronkvalster och en annan typ av kvalster som kallas sarcoptes. Båda dessa kan orsaka en kraftig irritation inne i örat och, när det gäller sarcoptes, även på öronlappen.
Fästingar kan också vara ett stort problem, särskilt i varmare klimat och i miljöer så som ängar och skogsmark. Fästingar är opportunister som väntar på att en hund ska passera genom buskaget så att den kan sätt sätta sig fast på hunden. Detta innebär att huvud och öron ofta är de ställen där fästingarna hamnar.
Främmande föremål. Det är förvånansvärt vanligt att främmande föremål så som gräsfrön fastnar i örat. Hundar med håriga, hängande öron, som spaniels, är de mest troliga kandidaterna, men det kan hända vilken hund som helst. Detta kan vara fallet om din hund plötsligt börjar skaka på huvudet eller klia sig i öronen efter en promenad.
Atopisk dermatit (atopi). Atopi är en allergi mot miljörelaterade ämnen som pollen, växter och dammkvalster. Detta orsakar klåda på många delar av kroppen, inklusive öronen. Vissa raser som labradorer, golden retrievers, boxrar och westies är mer benägna än andra att drabbas av det.
Infektion. Både bakterie- och jästsvampsinfektioner kan orsaka smärtsamma inflammationer och klåda i öronen. Om din hund har en öroninfektion kan du känna en obehaglig lukt eller sekret från ett eller båda öronen.
Livsmedelsallergi. Precis som med atopi kan allergier hos hundar även ge olika hudsymptom, exempelvis kliande öron och gastrointestinala besvär så som diarré.
Chiari-missbildning/syringomyeli (CM/SM). Även om detta är ovanligt hos hundar i allmänhet blir det allt vanligare hos vissa raser, särskilt cavalier king charles spaniel. Det är en missanpassning mellan skallens och hjärnans storlek, vilket kan orsaka smärtsam huvudvärk eller andra symptom. Vissa av de här hundarna verkar vara besatta av att klia sig på öronen och halsen, men det är inte någon hudirritation utan en neurologisk störning. Om du har en cavalier och din veterinär inte kan hitta någon orsak till öron- eller hudirritation, kan det vara värt att överväga om CM/SM kan vara orsaken.
Vad kan man göra för att hjälpa sin hund?
Det finns några saker du kan göra för att försöka förebygga öronproblem från första början:
Om din hund har väldigt håriga öron kan du hålla pälsen där kortklippt, särskilt under sommarmånaderna när gräsfrön är ett problem. Ta för vana att kontrollera hundens öron och tassar efter varje promenad för att se till att inga frön har hamnat i pälsen. Om du ser ett frö på väg in i hörselgången, gå till veterinären för att få det borttaget med rätt verktyg.
Om din hund är en flitig simmare kan den få öronproblem på grund av fukten. Om du försiktigt kan torka öronen med lite bomull efter varje simtur kan det hjälpa.
Håll den förebyggande parasitkontrollen uppdaterad.
Om din hund börjar visa tecken på öronirritation är det bästa du kan göra att gå till en veterinär. Behandlingen varierar kraftigt beroende på den bakomliggande orsaken. Det är bäst att söka omedelbar vård eftersom främmande föremål och infektioner i örat snabbt kan bli mycket allvarligt och försämra hundens hörsel. Det är bättre att ta det säkra före det osäkra, och för alla dessa problem gäller att ju tidigare behandlingen påbörjas, desto bättre.
Granskad av dr. Hein Meyer, DVM, PhD, Dipl-ECVIM-CA