Berner sennenhund är en alert och godmodig hund som vill vara till lags och tacksamt tar emot arbetsuppgifter inom familjens hägn.
Berner sennen är en fin vakthund och ännu bättre är den som vallhund och draghund.
Storlek:
Vikt:
Hanhund: 40–54 kg
Tik: 31–45 kg
Mankhöjd:
Hanhund: 66 cm
Tik: 63 cm
Utseende:
Hängande öron (naturligt)
Typiskt för rasen:
Energinivå: Lugn, avslappnad
Livslängd: 7–9 år
Tendens att dregla: liten Tendens att snarka: liten
Tendens att skälla: Liten
Tendens att gräva: liten Socialt behov/uppmärksamhetsbehov: måttligt
Framavlad för:
Draghund
Päls:
Längd: medellång
Kännetecken: Tjock, rak
Färger: trefärgad: svart grundfärg med tanfärgade och vita tecken
Allmänna pälsvårdsbehov: måttliga
Godkänd som ras av:
Förekomst: ganska vanlig
Berner sennenhunden är en stor hund med vacker trefärgad päls.
Svart grundfärg med tanfärgade och vita tecken. Pälsen är tjock och ganska lång. Den kräver borstning för att hålla sig fräsch och fri från tovor.
Rasen är stark och muskulös och den avlades fram för arbete. Hanhundarna har en mankhöjd runt 70 cm och tikarna är ofta något mindre. Båda är kraftigt byggda och de är vanligen längre än de är höga. Vikten varierar mellan 34 och 54 kg.
Temperament:
Berner sennenhunden är alert och godmodig. På grund av deras historia som arbetande hundar tycker de om att lära sig nya saker. Eftersom de är så stora bör de tränas i lydnad redan från tidig ålder för att bli ett trevligt familjesällskap. Deras naturliga instinkt att vakta och arbeta slår än idag igenom i rasen. Berner sennen är en fin vakthund och ännu bättre är den som vallhund och draghund. Fälttävlingar med dragarbete är populärt bland berner sennenägare. Hundarna bedöms efter sin förmåga att dra och ha kontroll över en vagn. Om man vill ha en berner sennen som familjehund bör man ge den lite fysiskt arbete och se till att den får en uppgift. De vill så gärna vara till lags!
Att leva med:
Eftersom rasen blir så stor som vuxen behöver en berner sennen tränas i såväl lydnad som i hur man uppträder i hushållet redan från tidig ålder. Rasen mognar sent både fysiskt och mentalt och ska inte pushas till träning alltför snabbt. Storleken till trots är de ”mjuka” hundar och mår inte bra av stränga tillrättavisningar.
Pälsen hos berner sennen är tjock, lång och har en vacker, naturlig lyster. Den här vackra pälsen kräver daglig borstning för att hållas ren och fri från tovor. Pälsvård rekommenderas minst varannan vecka. De flesta fäller måttligt året runt och vanligtvis har de två fällperioder om året. Berner sennenhunden är en sann vän som vill följa med familjen överallt. De mår bra i mänskligt sällskap och allra nöjdast är de om de får vara en familjehund. Ordentlig socialisering hjälper till att garantera att berner sennenhunden är tålmodig med andra hundar och med barn. Precis som med alla andra raser varierar dock nivån av tålamod efter individ. Berner sennenhunden är en fin vakthund och kräver måttliga mängder motion. De är bästa tänkbara promenadsällskapet!
Historik:
Den ursprungliga berner sennenhunden var en gårdshund för skiftande syften. Den drev boskap, skyddade gården och drog mjölkvagnar till det lokala mejeriet. Namnet berner sennenhund kommer från tyskan och betyder ungefär herdehund från alpområdet kring Bern. Rasen hette ursprungligen durrbachler efter ett värdshus där de här gårdshundarna köptes och såldes.
Professor Albert Heim räddade rasen från att mer eller mindre dö ut runt sekelskiftet 1900. Han fortsatte att utveckla rasen och genom att korsa den med en newfoundlandshund optimerade han hundens temperament och storlek.
