Leonberger är lugn, tyst men också envis, och behöver mycket sällskap med människor. Det är en idealisk ras för en ägare som vill ha en stor, aktiv hund som man kan ta med sig på vandring, backpacking och simning.
Under det första världskriget var rasen nära att dö ut. Av 25 leonbergers var endast fem av bra avelskvalitet.
Storlek:
Vikt:
Hane: 45,5-68 kg.
Tik: 41-63,5 kg.
Mankhöjd:
Hane: 76 cm
Tik: 68,5 cm
Utseende:
Hängande öron (naturligt).
Förväntningar:
Krav på träning: 20 minuter/dag.
Energinivå: Lugn.
Livslängd: 8–10 år.
Tendens att dregla: Låg. Tendens att snarka: Låg.
Tendens att skälla: Låg.
Tendens att gräva: Låg. Socialt behov/uppmärksamhetsbehov: 20 minuter/dag
Avlad för:
Vakthund, uppträdande.
Päls:
Längd: Medel.
Kännetecken: Dubbelpäls.
Färger: Guldgul till röd, svart mask.
Allmänna pälsvårdsbehov: Måttliga.
Godkänd som ras:
UKC-klassificering: Vakthund
Förekomst: Sällsynt
Leonbergers är stora hundar som väger mellan 41 och 68 kg. Leonbergershanar är 72,5 till 80 cm höga vid skuldran, medan tikarna är mindre med en höjd på 65 till 75 cm. Kroppen är längre än den är hög, hundarna har hängande öron och en hårman som visar sig vid 2 till 3 års ålder. Leonbergers är i allmänhet mogna vid tre års ålder, även om de når sin fulla storlek vid ett års ålder.
Leonbergers päls är rak eller vågig och har en tät underull. Texturen är medelmjuk till grov. Leonberger har samma färg som ett lejon: gyllengul till rödbrun. Hunden bör ha en mörk eller svart mask.
Personlighet:
Leonbergers är lugna och tysta hundar, men de är inte slöa. De trivs inte i en kennel utan föredrar att bo tillsammans med sina ägare. De är aktiva hundar utomhus och kräver mer motion än bara en promenad.
Leonbergers är mycket intelligenta och lätt att träna, men de kan vara envisa. De är inte kända för att vara aggressiva mot människor, men de blir reserverade mot främlingar när de mognar.
Att leva med:
Leonbergers behöver mycket interaktion med människor. De är generellt sett bra tillsammans med andra husdjur om de är ordentligt socialiserade, men de kan vara aggressiva mot andra hundar.
De här hundarna måste borstas och kammas två gånger i veckan. De behöver inte klippas. De dreglar inte.
Leonbergers älskar aktiviteter som agility, att dra slädar och pulkor, backpacking och simning. De älskar vatten.
Den här rasen är idealisk för en ägare som vill ha en stor, aktiv hund som man kan ta med sig på vandring, backpacking, pulka- och slädåkning och simning. Leonbergers mår inte bra av att lämnas ensamma under långa perioder.
Leonbergers lever vanligtvis åtta till tio år.
Historik:
Leonbergers dök upp i Leonberg i Tyskland år 1846. Ursprungligen var leonberger ett försök av Heinrich Essig att ta fram en hund som såg ut som ett lejon, vilket var en del av Leonbergs vapensköld. Det han skapade var en stor hund med en gulbrun päls och svarta fläckar på nosen och öronen.
Under det första världskriget var rasen nära att dö ut. Av 25 leonbergers var endast fem av bra avelskvalitet. Två leonbergerfantaster, Stadelmann och Josenhans, startade en klubb för att rädda Leonbergers. Avelsprogrammet togs över av den tyska regeringen under kriget och återupprättades efter kriget av Deutsche Club fur Leonberger Hunde.
Rasen har en blygsam men växande publik i USA; United Kennel Club godkände Leonberger 1991.
