Bullmastiffen är en mild och tillgiven hund. Den är ett bra val för familjer med relativt väluppfostrade barn.
Bullmastiffen är av naturen misstrogen mot främlingar vilket gör det viktigt med social träning från mycket tidig ålder.
Storlek:
Vikt:
Hanhund: 50–59 kg
Tik: 45–54 kg
Mankhöjd:
Hanhund: 60–70 cm
Tik: 60–65 cm
Utseende:
Hängande öron (naturligt)
Typiskt för rasen:
Energinivå: låg till måttlig
Livslängd: 8–10 år
Tendens att dregla: stor Tendens att snarka: höga
Tendens att skälla: Liten
Tendens att gräva: liten Socialt behov/uppmärksamhetsbehov: måttliga
Framavlad för:
Vakta ägorna
Päls:
Längd: kort
Kännetecken: Tätliggande
Färger: Röd, ljust gulbrun, tigrerad
Allmänna pälsvårdsbehov: måttliga
Godkänd som ras av:
Förekomst: vanlig
Bullmastiffen har ett brett huvud med rynkor och en ganska kort och rak nos.
Nosen är svart, ögonen nötbruna. Öronen är v-formade och hängande. Bullmastiffens kropp är stor, kraftfull och ser fyrkantig ut. Pälsen är kort och lättskött. Färgerna är ljust gulbrun, rödbrun eller tigrerad. Mankhöjden hos hanarna ligger mellan 60 och 70 cm och vikten mellan 50 och 59 kilo. Hos tikar är mankhöjden 60–65 cm och vikten 45–54 kilo.
Temperament:
Bullmastiffer är milda och tillgivna mot familjemedlemmar. Deras i allmänhet lugna, tillbakalutade natur gör dem till fina familjehundar för familjer med relativt väluppfostrade barn. Bullmastiffens tillbakalutade attityd gentemot familjemedlemmar förändras sannolikt när en främling kommer in i bilden. De här hundarna tenderar att vara mycket misstänksamma mot personer som inte tillhör familjen.
Bullmastiffen är verkligen lojal mot sin familj, men det betyder inte att den saknar integritet. Den tänker självständigt, vilket kan göra lydnadsträning till en utmaning. Den kan också vara mindre tolerant mot familjens husdjur än mot familjens mänskliga medlemmar. Iaktta försiktighet om du redan har andra djur och funderar över att skaffa en bullmastiff som familjehund.
Att leva med:
En familj med en bullmastiff kommer att belönas med en tillgiven och lojal följeslagare. Men oavsett hundens enkla natur är tillsyn nödvändigt när hunden vistas tillsammans med barn eftersom den är så stor att den av misstag kan välta ett barn. Socialisering och uppfostran är A och O för att man ska trivas med att leva med den här rasen. Genom att låta hunden möta så många människor, platser och situationer som möjligt, i synnerhet medan den är valp, kan den bli mindre misstänksam mot besökare och folk den inte känner. Den korta pälsen innebär minimala pälsvårdsbehov och rasen fäller inte mycket.
Om du ska skaffa en bullmastiff till familjen bör du skaffa den en haklapp för de här hundarna slabbar och dreglar ganska rejält. De tenderar också att snarka. Precis som med de flesta mycket stora hundraser gäller att bullmastiffen inte lever lika länge som mindre raser. Förväntad livslängd ligger mellan 8 och 10 år.
Historik:
Bullmastiffen avlades fram kring mitten av 1800-talet av brittiska viltvårdare för att skydda lantegendomarna från tjuvskyttar. Genom att korsa den större mastiffen med bulldog lyckades uppfödarna utveckla en kraftfullt byggd men aktiv hund som på kort tid kunde tillryggalägga korta sträckor, fälla omkull en tjuvskytt och hålla fast honom där tills viltvårdaren kom för att gripa inkräktaren.
Idag är bullmastiffen snarare familjens lugna och lojala sällskapsdjur än tjuvskyttens värsta fiende. ”Skogsvaktarens hund” ses nu lata sig i hemmen och tävla på utställningar. Rasen erkändes av AKC år 1933.
