Irländska varghundar är godhjärtade, milda och känsliga, men deras storlek är en viktig aspekt. De är lika stora som en människa och ägarna måste planera därefter.
Irländska varghundar föredrar kallt väder och söker sig ofta till ett kallt, hårt golv under sommarmånaderna.
Storlek:
Vikt:
Hane: 54,5-70 kg.
Tik: 47,5-61 kg.
Mankhöjd:
Hane: 81 cm.
Tik: 76 cm
Utseende:
Dolikocefal (långt ansikte)
Förväntningar:
Krav på träning: 20-40 minuter/dag
Energinivå: Lugn
Livslängd: 5-7 år.
Tendens att dregla: Låg Tendens att snarka: Låg
Tendens att skälla: Låg
Tendens att gräva: Låg Socialt behov/uppmärksamhetsbehov: Måttligt
Avlad för:
Jakt på varg, älg
Päls:
Längd: Medel
Kännetecken: Dubbelpäls, rak, hård päls
Färger: Grå, brindle, röd, svart, vit, fawn
Allmänna pälsvårdsbehov: Måttliga
Godkänd som ras:
AKC-klassificering: Jakthund
UKC-klassificering: Vinthundar och urhundstyp
Förekomst: Inte särskilt vanlig
Den irländska varghundens utmärkande karaktärsdrag är den imponerande höjden; det är den högsta hundrasen. Men en bra varghund är mer än bara en hög hund. Det är en robust men snabb hund som kan jaga och döda stora djur. Den ser i stort sett ut som en greyhound, fast större och kraftigare. Benen är långa, kroppen relativt smal, länden lätt välvd, bröstet djupt och midjan måttligt smal. Liksom de flesta vinthundar är svansen lång och sitter lågt.
Lägg till en hård, sträv päls och du har en hund som klarar kallt och fuktigt väder och som kan springa genom tjocka snår utan att bli rispad. Ägare till irländska varghundar skulle lägga till att det bästa med pälsen är de utmärkande långa ögonbrynen och skägget som ger den ett ädelt uttryck.
Hur stora är dessa vänliga jättar egentligen? Hanarna är minst 81 cm höga, och 91,5 cm är inte ovanligt. De väger minst 54,5 kg, men många väger mycket mer. Även om de skulle krypa ihop (vilket de aldrig gör) är det en stor hund!
Personlighet:
Irländska varghundar har ett lika stort hjärta som deras storlek. De är vänliga, ädla, känsliga och lättsamma. Trots att de kan springa i hög hastighet går de flesta av deras aktiviteter i hemmet i slowmotion, och de är definitivt inte snabba på att lyda. De kommer så småningom lyssna på dig, men bara i sin egen takt!
Precis under ytan av deras mjuka väsen finns en naturlig jaktinstinkt, så ägare till irländska varghundar måste vara vaksamma när de är utomhus. Liksom alla andra vinthundar älskar irländska varghundar att jaga djur som springer ifrån dem, och de kan ta lång tid på sig att reagera på dina uppmaningar att komma tillbaka. Ändå är irländska varghundar generellt sett föredömliga kompisar med andra hundar, husdjur och barn. Deras stora storlek räcker oftast för att skrämma bort inkräktare, vilket är tur eftersom de flesta irländska varghundar är pacifister och inte vidare bra vakthundar.
Att leva med:
Den viktigaste frågan som en blivande Irländsk varghundsägare måste ta ställning till är storleken. Dessa hundar behöver utrymme för att kunna sträcka ut sig och känna sig bekväma, de är lika stora som en människa - en individ som tar upp ännu mer utrymme eftersom de inte går upprätt. De tycker om ett lugnt liv, och så länge du tar ut dem på en promenad eller löpning en gång om dagen är de nöjda med att ströva runt i huset. Tänk inte bara på ditt hem, får en så stor hund plats i din bil? Kan du kontrollera en så stor hund? Tänk om du skulle behöva köra hunden någonstans för att den är sjuk eller skadad? Kom ihåg att allt som hör ihop med en stor hund är stort: höga matkostnader, mediciner och underhåll - så tänk stort!
Irländska varghundar föredrar kallt väder och söker sig ofta till ett kallt, hårt golv under sommarmånaderna. På grund av detta bildas ofta förhårdnader på armbågarna som kan bli fula och till och med obekväma för hunden.
Det är inte svårt att sköta om dem. Pälsen tovar sig inte, men den behöver kammas ett par gånger i veckan och döda hår ska tas bort två gånger om året. Annars kommer hunden att se ruffig och ovårdad ut. Irländska varghundar fäller inte. Skägget kan bli smutsigt av maten och ska tvättas regelbundet, och vatten droppar från skägget när hunden dricker.
Historik:
Den irländska varghunden har ett mycket gammalt ursprung och nämns redan 391 e.Kr. i Rom, där den var berömd som gladiator och hetsjakthund. En irländsk varghund vid namn Aibe anses indirekt ha startat ett krig på 1100-talet när hans ägare avvisade ett erbjudande från kungen av Ulster om 4000 kor i utbyte mot honom.
På Irland var dessa imponerande hundar populära hos irländska hövdingar till att jaga varg och irländsk älg. De var så modiga att namnet på rasen på Irland är Cu Faoil, "Cu" betyder modig.
I slutet av 1800-talet blev den irländska varghunden nästan utrotad på Irland på grund av att man gav bort irländska varghundar till adelsmän på besök, även vargen dog ut på Irland och den irländska hungersnöden kom 1845. Dagens irländska varghundar har återskapats från de sista existerande varghundarna som är korsades med skotsk hjorthund, grand danois, borzoi och tibetansk varghund. I slutet av 1800-talet frodades rasen återigen, och den har förblivit en av de mest erkända och beundrade raserna i världen.
