Pekingesen är en lättskött ras som behöver begränsad motion och minimalt med mat för att hålla sig frisk. Den älskar dock uppmärksamhet och tycker om att vara en knähund.
Pekingesen har en reserverad och självsäker karaktär som tyder på att den är väl medveten om sitt kungliga arv.
Storlek:
Vikt:
Hane: 3–5,5 kg
Tik: 3–5,5 kg
Mankhöjd:
Hane: 20,5 cm.
Tik: 18 cm
Utseende:
Brakycefalt (ihoptryckt ansikte), korta böjda ben, (naturligt) slappa öron
Förväntningar:
Krav på träning: 20 minuter/dag
Energinivå: Lugn
Livslängd: 13–15 år.
Tendens att dregla: Låg Tendens att snarka: Högt
Tendens att skälla: Måttlig
Tendens att gräva: Låg Socialt behov/uppmärksamhetsbehov: Låg
Avlad för:
Knähund
Päls:
Längd: Lång
Kännetecken: Dubbel päls, rak
Färger: Alla färger och mönster är tillåtna
Allmänt pälsvårdsbehov: Högt
Klubberkännande:
AKC-klassificering: Dvärghund
UKC-klassificering: Sällskapshund
Förekomst: Vanlig
Pekingesen tillhör gruppen dvärghundar och varierar från 15 till 23 cm i höjd och väger mellan 3 och 6 kg.
Pekingesen är en lång, låg hund med något böjda lemmar. Kroppen är robust trots sin ringa storlek och byggnaden bidrar till en "rullande" gång.
Pekingesen har en unik förkortad nos, framträdande stora ögon och en "v"-formad nosrynka mellan nosen och ögonen. Öronen hänger långt ned från det massiva runda huvudet och svansen bärs majestätiskt över ryggen.
Pekingesen har som kronan på verket en riklig päls. Pälsen hänger lång och rak, och har helst en sträv textur och rikligt med mjuk underull. Den har gott om hår på öronen, svansen och lemmarna. Alla färger accepteras, men en svart mask, svarta konturer runt ögonen och svarta öron är mest önskvärt.
Personlighet:
Pekingesen verkar vara medveten om att den har ett kungligt arv. Den har en reserverad och självsäker karaktär, även om den ibland gärna släpper loss och leker med sina vänner. Detta är en mycket alert liten vakthund som kan ge ifrån sig ett varningsskall som är mycket högre än dess storlek.
Pekingesehundar tycker vanligtvis om andra hundar och husdjur, men de bör socialiseras tidigt och grundligt för att acceptera många människor. De kan vara reserverade mot främlingar, trots att de är hängivna sina familjer. De är ganska smarta, men de är självständiga små hundar och du behöver därför ha tålamod och kreativitet för att träna dem.
Pekingesehundar är inte benägna att vara besvärliga tuggare eller grävare, men kan vara envisa när det gäller att lära sig nya saker.
Att leva med:
Pekingesen är en mycket lättskött hund som kräver lite mat för att hålla sig frisk. För mycket godis leder lätt till fetma. Pekingesen är ganska aktiv, men behöver inte långa promenader för att motionera. Det räcker med en kort lekstund inomhus eller utomhus om vädret tillåter. Pekingesen har ett förkortat ansikte och klarar därför inte varmt och fuktigt väder särskilt bra. Den förkortade nosen gör även att den ofta snarkar!
Pekingesen behöver mycket mänskligt sällskap för att vara nöjd. Den älskar uppmärksamhet och skäller och försöker alltid skydda sitt hem och sina familjemedlemmar. För det mesta är de mycket nöjda som knähundar. De flesta pekingesehundar kommer överens med äldre barn. Tidig socialisering med flera personer är viktigt.
Det är viktigt att vara nog med dess skötsel. En hund i full utställningsdräkt kräver mycket uppmärksamhet dagligen. De flesta pekingesehundar har en något kortare päls som är lättare att sköta, men behöver ändå vårdas lite snabbt dagligen. Man bör även se till att hålla ansiktet rent, särskilt runt rynkan på nosen. Kontrollera även att det långa håret runt ändtarmen alltid är rent.
Historia:
Pekingesen är ännu en gammal kinesisk ras. Dessa hundar har varit kända i Kina sedan omkring 700 e.Kr. och deras popularitet beror till viss del på buddhismens framväxt i Kina. Lejon, och därmed även lejonliknande hundar, var symboler för Buddha och denna lilla hund med sin vackra, flödande man passade därför perfekt in i bilden. Det går förmodligen att korsa pekingesen med en shih tzu och lhasa apso.
På 1800-talet var pekingesen en favorit vid det kejserliga kinesiska hovet. Många eunucker drev ett särskilt avelsprogram för dessa "ärmhundar", och pekingesen var verkligen en lyxhund. När britterna plundrade Peking 1860 överlevde bara några få pekingesehundar, varav åtminstone en kom till England och blev drottning Victorias älskling. Ännu en gång ledde kunglig gunst till popularitet och pekingesen har varit en favorit sedan dess.
De flesta moderna pekingesehundar är större än de riktiga "ärmhundarna", men de är fortfarande mycket älskade följeslagare och vaksamma vakthundar.
