Helig birma – information och temperament

Den heliga birman är en lång, stor katt som är territoriell men inte aggressiv och fångar uppmärksamheten med sin ovanliga maskning.


Helig birma i korthet
The Birman Cat Breed

Den heliga birman ser ut som en himalayafärgad katt med fyra vita tassar och djupblå ögon.

Vikt:

Hane: stor: > 5 kg 

Hona: stor: > 5 kg

Ögonfärg:

blå

Typiskt för rasen

Livslängd: 9–13 år 

Socialt behov/uppmärksamhetsbehov: måttligt

Tendens till pälsfällning: hög, måttlig

Päls

Längd: lång

Kännetecken: silkeslen

Färger: frostvit, blå, chokladbrun, sälgrå, röd, creme, kanelbrun, lila, fawn (ljust gulbrun)

Mönster: prickig (ett mönster där fläckarna är fördelade så att katten ser prickig ut), mitted

Mindre allergen: nej

Allmänna pälsvårdsbehov: måttliga

Godkänd som ras av

följande kattorganisationer: 

CFA (Cat Fanciers' Association), ACFA (American Cat Fanciers' Association), TICA (The International Cat Association) 

Förekomst: sällsynt



Den heliga birman är en lång katt som kan bli ganska stor. Hanarna är vanligtvis större än honorna. Katterna har en kraftig benstomme och kan se något knubbiga ut.

Den heliga birman har mycket ovanlig färgteckning. Den ser ut som en himalayafärgad katt med fyra vita tassar och djupblå ögon. Huvudet är trekantigt men den heliga birman har en så bred skalle att ansiktet nästan kan se runt ut. Den heliga birman har en romersk nos och medelstora öron.

Pälsen är medellång, mjuk och silkeslen. Den brukar inte tova sig och är lättskött.

Temperament:

Birman är en ganska sluten ras och brukar fästa sig vid en person. En del birmor kan bli lite avundsjuka om deras husse eller matte inte ger dem tillräckligt med uppmärksamhet. Även om de är territoriella, är de inte aggressiva.

Att leva med:

Eftersom Birman är en större och något satt katt, kan den bli överviktig. Daglig motion kan hjälpa hålla den i god fysisk form.

Historik:

Lao-Tsun-templet i Asien byggdes för att tillbe gudinnan Tsun-Kyan-Kse. Hon var en gyllene gudinna med safirblå ögon. En av prästerna i templet, Mun-Ha, brukade knäböja vid gudinnans staty med den vita tempelkatten Sinh sittandes bredvid sig. En kväll angreps templet när Mun-Ha bad till gudinnan och han blev dödad. I Mun-has sista stund lade Sinh sina tassar på Mun-Ha och vände sig till gudinnan. Dess färg ändrades omedelbart från vit till guld och ögonen blev blå, precis som gudinnans. Benen blev bruna men där tassarna vidrörde dess herre, förblev de vita som en symbol för renhet. Alla andra katter i och runt omkring templet genomgick samma förändring. Sinh stannade hos sin herre de följande sju dagarna då den också dog, och Sinh tog med Mun-has själ till paradiset. Än idag tror man att när en helig tempelkatt dör, följer en prästs själ katten till paradiset.

När templet åter angreps år 1919 hjälpte Auguste Pavie och major Gordon Russell tempelprästerna. Som tack gav prästerna männen ett birmapar för avel och det blev grunden till rasen i västvärlden. Båda männen bodde då i Frankrike. Det gick mycket bra för den heliga birman under en period men i slutet av andra världskriget fanns det endast ett birmapar kvar. Återigen krävdes det hårt arbete för att hålla rasen vid liv.

På 1960-talet importerades de första heliga birmorna till Storbritannien. Kattungar från dessa avelsprogram exporterades till andra länder runt om i världen. År 1966 godkändes den heliga birman som ras i Storbritannien och år 1967 i USA. I Europa är rasen känd under sitt traditionella namn, Burmas heliga katt.

Relaterade artiklar om hund- och kattskötsel