Persern är en katt med ett jämnt temperament, som älskar fönster med mycket sol. Ibland kan de plötsligt bli energiska och påminna om en kattunge.
Persern är inte känd för att motionera särskilt mycket, så man måste hålla vikten under kontroll.
Vikt:
Hane: stor: > 5 kg
Hona: medelstor: 3–5 kg
Ögonfärg:
blå, koppar, grön, nötbrun, olikfärgade ögon
Typiskt för rasen
Livslängd: 8–11 år
Socialt behov/uppmärksamhetsbehov: måttligt
Tendens till pälsfällning: hög
Päls
Längd: lång
Kännetecken: silkeslen
Färger: vit, röd, creme, svart, blå, chokladbrun, lila, silver, guldbrun, cameo (en färg som går över till rosa-gul-vit), sköldpaddsfärgad, cremeblå, brun, kalikå, sälgrå
Mönster: enfärgat, sköldpaddsfärgat, tvåfärgat, trefärgat/kalikå, tabby (ett marmorerat mönster), smoke (silverfärgat i botten och mörkare i topparna), shaded, prickigt (ett mönster där fläckarna är fördelade så att katten ser prickig ut)
Mindre allergen: nej
Allmänna pälsvårdsbehov: höga
Godkänd som ras av
följande kattorganisationer:
CFA (Cat Fanciers' Association), ACFA (American Cat Fanciers' Association), FIFe (Fédération Internationale Féline) TICA (The International Cat Association)
Förekomst: vanlig
Det är en medelstor, massiv katt med kraftig benstomme. Med den stora mängden päls kan den verka större än den faktiskt är.
Persern är en ras som ser extrem ut. Kroppen är kort men tjock med tjocka ben och en kort, tjock nacke. Svansen är kort och öronen är små. Huvudet är runt med stora, runda ögon. I profil är ansiktet platt och nosen ändrar riktning, så att det som är mest synligt är den pälslösa nostippen.
Perserns päls är tjock och lång. Den är slät men bör vara glansig.
Temperament:
Persern är en stillsam katt, men kan plötsligt bli energisk och påminna om en kattunge. Den kan sova i solen och sedan plötsligt hoppa upp, springa omkring i rummet och rulla runt.
Persern sträcker ut sig bredvid dig, sover i din säng och sitter i ditt knä när den är på det humöret. Den har inte något emot ändrade rutiner och är allmänt vänlig mot alla.
Att leva med:
Man bör hålla koll på vad persern äter så att den håller sig i god form. Persern är inte känd för att motionera särskilt mycket, så man måste hålla koll på vad den äter och att den regelbundet får motion. Persern måste få motion för att hålla sig i toppform. Perser tycker om att leka med sin husse och matte, leker gärna med interaktiva leksaker, jagar bollar och anfaller leksaksmöss med kattmynta, men man kan ändå behöva se till att de får daglig motion.
Perserns päls kräver daglig skötsel. Den måste borstas och kammas för att hålla pälsen fri från tovor. Dessutom måste det platta ansiktet rengöras regelbundet och noggrant eftersom tårvätskan kan färga ansikten.
Historik:
Persern är en mycket gammal kattras och, i likhet med andra gamla kattraser, är det oklart vilken bakgrund den har. Långhåriga katter fanns i Italien på 1500-talet. Dessa katter var importerade från Asien. På 1600-talet tog Pietro della Valle med sig en katt från Persien till Italien som komplement till avelsprogrammet. Denna katt kan mycket väl ha varit en katt som i Persien kallas sandkatt, en katt som levde i öknen. Sandkatten hade en ullig päls som liknade en ståltvålsdyna. Denna päls skyddade den mot miljön och gjorde det möjligt att leva i sanden.
Ungefär hundra år senare skaffade Nicolas de Pereisc några långhåriga katter. Dessa katter kom från Turkiet, vilket också är hemlandet för turkisk angora, en annan långhårig ras. På 1800-talet avlades avkomlingarna till dessa turkiska katter med några katter från Italien och det var början på den moderna persern. Trots att denna ras är gammal är den även skapad av människan.
Perserns popularitet ökade när drottning Victoria och andra kungligheter förälskade sig i denna fantastiska ras. De kom till USA i slutet av 1800-talet, där de snart blev populära.
