Dobermann – Rasinformation och specifika egenskaper

 

Dobermann är en kraftfull, energisk hund som behöver mycket motion. Om den inte får tillräckligt med motion blir den lättretlig och ibland till och med aggressiv. Omsorgsfull socialisering och lydnadsträning från ung ålder är absolut nödvändigt.

 

Dobermann i korthet
The Doberman Dog Breed

Rasen har fått sitt namn efter Louis Dobermann som utvecklade rasen dobermann under 1700-talets senare del.

Storlek:

Vikt:

Hanhund: 29–40 kg

Tik: 29–40 kg

Mankhöjd:

Hanhund: 66–71 cm

Tik: 60–66 cm

Utseende:

Hängande öron (naturligt)

Typiskt för rasen:

Energinivå: mycket hög

Livslängd: 10–12 år

Tendens att dregla: liten Tendens att snarka: liten

Tendens att skälla: Liten

Tendens att gräva: liten Socialt behov/uppmärksamhetsbehov: måttliga

Framavlad för:

Vakthund

Päls:

Längd: kort

Kännetecken: Tätliggande

Färger: Svart, röd, blå, ljust gulbrun (alla med tanfärgade tecken)

Allmänna pälsvårdsbehov: låga

Godkänd som ras av:

Förekomst: vanlig

Mankhöjden hos hanarna ligger på 60 cm och vikten ligger runt 32 kg, medan tikarna är något mindre.

Dobermann har ett långt huvud och en slank och muskulös kropp.

Dobermann har kort, slät och glänsande päls som är svart, mörkröd, blå eller ljust gulbrun med roströda tecken på ansikte, kropp och svans. Den här hunden fäller genomsnittligt och kräver endast minimal pälsvård. Dobermann blir mellan 10 och 12 år gamla.

Temperament:

Dobermann anses vara människoorienterade hundar som är tillgivna och fina mot människor om de har fått rätt social träning och uppfostran. De är lojala mot sina ägare och kommer fint överens med barn om de vuxit upp tillsammans. En del dobermann blir emellertid enmanshundar.

Att leva med:

Dobermann är en kraftfull, energisk hund som behöver mycket motion. Om de inte får tillräckligt med motion är det större risk att de blir lättretliga och ibland till och med aggressiva. De kan anpassa sig till att bo i lägenhet om de motioneras ordentligt dagligen.

Omsorgsfull socialisering och lydnadsträning från ung ålder är absolut nödvändigt för denna ras. Dobermann svarar fint på positiv förstärkning.

Ingen speciell vaktträning behövs om man vill ha en god familjebeskyddare. Experter på dobermann avråder i själva verket ofta mot vaktträning eftersom det kan leda till överdriven vaktning och aggressivt beteende.

Historik:

Rasen har fått sitt namn efter Louis Dobermann som utvecklade rasen dobermann under 1700-talets senare del. Han var skattmas och behövde en tuff vakthund som följeslagare på vägarna. Louis Dobermann var också innehavare av stadens hundhägn, där han hade tillgång till ett antal gatuhundar.

Ingen vet säkert men man tror att Dobermann måste ha korsat många raser för att få fram rasen dobermann. En del av raserna som man tror har varit inblandade är rottweiler, tysk pinscher, grand danois, schäfer, manchesterterrier och vinthund.

Dobermann avlades ursprungligen fram som vakthund och används fortfarande för vakt, men de har också använts som polis-, militär-, räddnings- och terapihundar.

Relaterade artiklar om hund- och kattskötsel