Burma är bra på att klättra och hoppa. Den älskar att vara dyrkad av sin husse eller matte, men kanske inte riktigt kommer överens med andra kattraser.


Burma i korthet
The Burmese Cat Breed

Burma älskar att betrakta världen runt omkring sig och dess favoritplats kan bli ett fönster med en vidsträckt utsikt.

Vikt:

Hane: stor: > 5 kg 

Hona: medelstor: 3–5 kg

Ögonfärg:

guldbrun, gul

Typiskt för rasen

Livslängd: 9–13 år

Socialt behov/uppmärksamhetsbehov: högt, måttligt

Tendens till pälsfällning: låg

Päls

Längd: kort

Kännetecken: slät

Färger: mörkbrun, champagne, blå, platina, lila, fawn (ljust gulbrun), röd, creme, chokladbrun, kanelbrun, sköldpaddsfärgad

Mönster: enfärgat, sköldpaddsfärgat

Mindre allergen: nej

Allmänna pälsvårdsbehov: låga

Godkänd som ras av

följande kattorganisationer: 

CFA (Cat Fanciers' Association), ACFA (American Cat Fanciers' Association), FIFe (Fédération Internationale Féline) TICA (The International Cat Association) 

Förekomst: vanlig

Det är en medelstor katt men när du lyfter upp den känns den betydligt tyngre än den ser ut att vara. Den är kraftig och något kompakt men är mycket muskulös och har en kraftig benstomme.

Burman är en katt som är rund överallt. Huvudet är runt, örontopparna är runda, likaså ögonen, hakan och till och med fötterna. Denna ras både ser och känns bastant och är mycket stark.

Burmans päls är kort och glansig. Kattungar kan ha mörkare nyanser på ansikte, öron, tassar, ben och svans, men detta försvinner med åldern då alla de accepterade färgerna blir rika och djupa.

Trots att de accepterade färgerna har ökat på senare år är de flesta burmor fortfarande traditionellt mörkbruna.

Temperament:

Yngre burmor är aktiva, nyfikna katter som lätt anpassar sig till förändringar. Men allt eftersom de blir äldre kan en del burmor bli lite för stillsamma och föredra att iaktta hellre än att vara aktiva.

Oavsett ålder älskar de att titta på världen runt omkring sig och deras favoritplats kan ofta bli ett fönster där de kan iaktta världen på utsidan. Burmakatter trivs mycket bra med andra burmor men det är inte säkert att de kommer lika bra överens med andra kattraser.

Att leva med:

Burma är bra på att klättra och hoppa och bör ha höga klösträd och höga platser där den kan vara. Burman är en kraftig, knubbig katt och man bör hålla koll på vad den äter så att den inte blir överviktig. Detta gäller särskilt om katten inte får tillräckligt med motion.

Medan den vuxna burman är en stillsam katt, kan den också påminna om en kattunge och älskar att leka. Den älskar att bli avgudad av sin husse eller matte och tycker mycket om att bli klappad och kliad på magen. En daglig dos av kel är ett måste för alla burmor.

Historik:

År 1930 kom en katt som hette Wong Mau från Burma till USA med doktor Joseph C. Thompson. Denna katt var mörkbrun och många kattvänner trodde att den kunde vara en mycket mörk siames. Men det trodde inte doktor Thompson. Han gick samman med uppfödare som hade samma tankegångar och började avla på wong mau för att fastställa vilken ras den var. Wong mau var starten på rasen burma.

Wong maus kattungar verkade bevisa doktor Thompsons teori. När hon avlades med en siames blev kattungarna en korsning av burma/siames och ren siames. När katterna som såg ut som en korsning av burma/siames avlades med varandra fick de burmaungar som hade en djupt mörkbrun färg. Burmorna med mörkare färg än den riktiga rasen visade att wong mau faktiskt var en korsning mellan en siames och en okänd mörk katt.

Eftersom denna ras blev så populär började tyvärr korsningar att dyka upp på utställningar år 1947 i stället för den renrasiga burman. Att ställa ut korsningar bröt mot utställningsreglerna hos Cat Fanciers' Association och på grund av detta regelbrott togs godkännandet av burman som ras tillbaka. Godkännandet återinfördes först 1953 när "Burmese Cat Society of America" försäkrade att det inte skulle hända igen.

Relaterade artiklar om hund- och kattskötsel