Burmilla är en ganska stillsam, söt och tillgiven katt. Den är lätt att komma överens med och kräver väldigt lite skötsel.

 

Burmilla i korthet
The Burmilla Cat Breed

Burmillan är sällsynt. I Storbritannien är det fortfarande en ras i experimentstadiet och den är ännu inte godkänd av de största registren i USA.

Vikt:

Hane: medelstor: 3–5 kg 

Hona: medelstor: 3–5 kg

Ögonfärg:

grön

Typiskt för rasen

Livslängd: 7–12 år

Socialt behov/uppmärksamhetsbehov: måttligt

Tendens till pälsfällning: måttlig

Päls

Längd: medellång

Kännetecken: slät

Färger: svart, blå, chokladbrun, lila, ljusbrun, beige, aprikos

Mönster: sköldpaddsfärgat, shaded

Mindre allergen: nej

Allmänna pälsvårdsbehov: måttliga

Godkänd som ras av

följande kattorganisationer: 

FIFe (Fédération Internationale Féline) 

Förekomst: sällsynt

Burmilla är en medelstor katt men den är också knubbig och tung. Denna ras är något kompakt, men är mycket muskulös och med kraftig benstomme.

Burmilla är en mycket rund katt. Huvudet är runt och så är även örontopparna. I profil har den ett svag stopp och ögonen är en aning snedställda.

Burmillas päls är kort, mjuk, tjock och tät.

Temperament:

Burmillan är ganska stillsam. Den brukar vara lätt att komma överens med och kräver väldigt lite skötsel. Burmillan är tillgiven, rar och är ett bra sällskap.

Att leva med:

Burmillan är bra på att klättra och hoppa, så den behöver ha tillgång till höga platser och klösträd. Burmillan är en kraftig, knubbig katt och det är bra att hålla koll på vad den äter, särskilt om den inte får tillräckligt med motion. Ändra utfodringen vid behov.

Även om vuxna burmillor är stillsamma, älskar de att leka. De älskar att bli avgudade av sin husse eller matte och tycker mycket om att bli kliade på magen och bli klappade. En daglig dos av kel är ett måste för alla burmillor.

Burmillan måste borstas dagligen för att avlägsna lösa och döda hårstrån i pälsen. Borstningen kan ingå i lekstunden.

Historik:

Burmilla kom till av en slump. År 1981 fick en chinchilla/perser-hane och en lila burma fyra kattungar. Dessa kattungar hade en ovanlig svartspetsig färg. Dessa katter var så tilltalande att ett avelsprogram inleddes för att producera en katt som skulle ha burmans korta päls, rundheten från båda raser och den ovanliga färgen hos de första kattungarna.

Burmillan är sällsynt. I Storbritannien är det fortfarande en ras i experimentstadiet och den är ännu inte godkänd av de största registren i USA.

Relaterade artiklar om hund- och kattskötsel