Manxen är en stillsam katt som kommer överens med de flesta människor. Den kommer att ge dig många år av kärleksfullt sällskap.
Manx i korthet
Manxen är en av de äldsta kattraserna man känner till.
Vikt:
Hane: medelstor: 3–5 kg
Hona: medelstor: 3–5 kg
Ögonfärg:
bärnsten, koppar, grön, guldbrun, nötbrun, orange och gul
Typiskt för rasen
Livslängd: 9–13 år
Socialt behov/uppmärksamhetsbehov: måttligt
Tendens till pälsfällning: måttlig
Päls
Längd: kort, lång
Kännetecken: rak
Färger: vit, blå, svart, röd, creme, silver, sköldpaddsfärgad, cremeblå, brun
Mönster: enfärgat, sköldpaddsfärgat, tvåfärgat, trefärgat/kalikå, tabby (ett marmorerat mönster), tickad (mönster där pälsen liknar en pumas eller en hares), smoke (silverfärgat i botten och mörkare i topparna), shaded
Mindre allergen: nej
Allmänna pälsvårdsbehov: måttliga, höga
Godkänd som ras av
följande kattorganisationer:
CFA (Cat Fanciers' Association), ACFA (American Cat Fanciers' Association), FIFe (Fédération Internationale Féline) TICA (The International Cat Association)
Förekomst: sällsynt
Den är medelstor men knubbig och med kraftig benstomme. Manxen kan verka större än den är och det kan vara svårt att föreställa sig hur tung den kan bli när den är lite äldre.
Manxen är rund med ett rundat huvud, runda ögon, rundhet kring morrhårskuddarna och en rund bakdel. När man ser katten bakifrån är öronen hästskoformade. Manxens bakdel är högre än framdelen, vilket syns tydligt när katten står.
Eftersom manxen är helt svanslös, glider handen rakt över bakdelen utan att känna någon utbuktning. Dessa katter kallas "rumpies". Alla manxer är dock inte helt svanslösa. Vissa manxar kallas "stumpies" eftersom dessa katter har en liten svansstump. Andra kallas "rumpy risers" eftersom när handen glider ner runt om bakdelen får det den lilla svansen att stå upp. När en "rumpy riser" blir äldre kan den lilla svansen täckas av en fettvalk och står inte längre upp när du klappar den. En del manxungar föds med en hel svans och en del föds med en halv svans.
Manxen har kortare päls men den är dubbel. Detta betyder att den består av lika mycket täckhår som mellan- och ullhår. Det gör den tät och kompakt. I vissa register är även långhårig manx godkänd. En del ger den långhåriga ett eget rasnamn: cymric, medan andra kallar den långhårig manx.
Temperament:
Manxen är en stillsam och rar katt. Den verkar aldrig bli riktigt upprörd över något. Manxen är ett kärleksfullt sällskap och älskar att vara med människor.
Att leva med:
Manxen måste ha en strängt kontrollerad kost för att hålla sig i god form. De brukar ha god aptit och kan bli överviktiga ganska snabbt.
Trots att den är ganska stillsam, älskar manxen att springa och leka. Den har en egenartad gång och liknar ett bowlingklot när den springer runt i rummet.
Pälsen måste skötas dagligen på grund av att den är dubbel. Det är viktigt att borsta ordentligt för att hålla pälsen jämn och fin eftersom underullen växer med tiden om man missköter borstningen. Man bör sköta om pälsen extra mycket under pälsfällningsperioden.
Historik:
Manxen är en av de äldsta kattraserna man känner till. Det finns många härliga legender kring uppkomsten av denna ras. Den mest intressanta, men också den genetiskt minst korrekta, är att manxen tog en tupplur när Noak kallade på alla djur att komma till arken. Den vaknade precis när Noak höll på att stänga arkens dörr. Precis innan arkens dörr stängdes hann den komma in, men Noak råkade av misstag stänga dörren så att svansen kom emellan och kapades av helt och hållet. Enligt en annan legend kom rasen från ett av skeppen som tillhörde den spanska armadan som sjönk vid kusten utanför Isle of Man år 1588.
Manxens riktiga ursprung har förmodligen mer att göra med handelsfartyg som gick från Fenicien till Japan. Sjömännen kan ha tagit med sig några japanska katter med korkskruvssvans på sin resa och haft dem som musfångare på fartyget. Deras avsikt kanske inte alls var att importera en ny raskatt.
Värdens första manx-champion hette Bonhaki. Denna silverspräckliga manx fick den äran i London runt år 1900. Manxen har fötts upp i USA sedan början av 1930-talet och det första stora manx-mästerskapet i USA hölls år 1951.
