Som människor är vi mycket medvetna om riskerna med bröstcancer, men juvercancer hos katter är något man sällan talar om. Det kanske kommer som en överraskning för dig att juvercancer hos katter är den tredje vanligaste elakartade tumören hos katter efter lymfom och hudcancer.
Juvercancer hos katter är väldigt ofta elakartad, vilket innebär att den snabbt kan sprida sig till andra delar av kroppen, så en tidig diagnos är mycket viktig. I den här artikeln ska vi titta på de tidiga tecknen på juvercancer hos katter, vilka behandlingsalternativ som finns, och kanske viktigast av allt, hur du kan bidra till att förebygga sjukdomen redan från början.
Det vanligaste fysiska tecknet som tyder på juvercancer hos katter är, som man kan förvänta sig, en växande knöl längs juverraden på kattens bröst och mage. Knölar kan vara enskilda, alla placerade på en sida eller verka vara slumpmässigt fördelade. Tyvärr kan cancern redan ha spridit sig till inre organ när många kattägare upptäcker den. Förutom knölar eller svullnad i vävnaden kan juvercancer hos katter även visa sig som:
Den i särklass största riskfaktorn för juvercancer hos katter är att inte vara kastrerad. Juvercancer är relaterat till hormoner, ju fler hormoncykler din katt går igenom, desto större är risken att den drabbas av juvercancer.
Juvercancer är vanligast hos äldre katter i åldern 11-13 år. Detta beror delvis på att cancer tenderar att vara vanligare hos äldre katter, men också på att äldre okastrerade katter har utsatts för mest hormoner.
Vissa raser, exempelvis siameser och orientalisk korthår, verkar löpa större risk att utveckla juvercancer i yngre ålder än vanliga tamkatter.
Det kanske verkar självklart, men honkatter löper betydligt större risk att drabbas av juvercancer än hankatter. Precis som hos män kan dock cancertumörer i sällsynta fall förekomma även hos hankatter.
Dr Margaret McEntee, professor i veterinärmedicinsk onkologi vid Cornell University's College of Veterinary Medicineförklarar att ”en katt har två rader med fyra mjölkkörtlar och bröstvårtor som löper parallellt på vardera sidan av buken”. Det är längs denna juverrad som juvercancer upptäcks hos katten. Tumören är ofta så liten i början att den lätt kan förbises även av de mest uppmärksamma kattägarna. Knölen sitter oftast precis under eller bredvid en av bröstvårtorna, men den kan förekomma var som helst längs juverraden eller i den omkringliggande vävnaden.
För att kunna ställa en diagnos kan veterinären rekommendera två diagnostiska undersökningar:
Röntgenbilder hjälper veterinären att se om det redan finns en tydlig spridning av en tumör till din katts lungor eller andra organ.
Biopsier är prover av den drabbade vävnaden. Dessa undersöks sedan i mikroskop för att se om cellerna är cancerceller och om de är elakartade eller godartade.
Dessa prover gör det möjligt för din veterinär att undvika att förväxla juvertumörer med ofarlig överväxt av juvervävnad, så kallad juverhypertrofi. När katter ger di kan de också få svullen juvervävnad av andra orsaker, inklusive mastit (juverinflammation), en infektion i juvervävnaden, eller en tilltäppt mjölkgång. Om du upptäcker någon onormal svullnad ska du kontakta din veterinär så snart som möjligt.
Innan någon form av behandling påbörjas kommer din veterinär att fastställa tumörens omfattning och undersöka om det finns andra hälsoproblem. Kartläggningen visar veterinären hur allvarlig tumören är och om den har spridit sig. Det är viktigt att ta blod- och urinprover för att upptäcka några eventuella andra hälsoproblem. De flesta katter med juvercancer är äldre katter och kan därför ha andra hälsoproblem, exempelvis en njursjukdom.
Det finns fyra stadier av juvercancer hos katter, vilka beskrivs nedan, men behandlingen varierar dock något beroende på vilket stadium det rör sig om.
Tumören är mindre än 2 cm, ingen spridning till lymfkörtlar eller andra organ.
Tumören är 2-3 cm, ingen spridning till lymfkörtlar eller andra organ.
Tumören är mindre än 3 cm och har spridit sig till lymfkörtlarna, men inte till andra organ, ELLER tumören är större än 3 cm och kan ha spridit sig till lymfkörtlarna, men inte till andra organ.
Tumören kan vara av vilken storlek som helst, kan ha spridit sig till lymfkörtlarna och har spridit sig till andra organ.
Om din katt diagnostiseras med juvercancer som din veterinär anser kan och bör behandlas, är den vanligaste behandlingen operation för att ta bort juvervävnaden. Beroende på vilken typ av tumör det rör sig om och hur aggressiv den är kan veterinären välja att ta bort all bröstvävnad, inte bara området där knölen eller knölarna sitter.
I vissa fall räcker det med operation, men om det finns några tecken på spridning kan din veterinär även vilja kombinera operationen med cellgifter för att ge din katt bästa möjliga prognos. Katter får i allmänhet färre och lindrigare biverkningar av cellgifter än människor eftersom man vanligtvis använder en skonsammare dos och ett mindre intensivt behandlingsschema för katter. Även om katter ibland kan få magbesvär av cellgiftsbehandlingen, drabbas de vanligtvis inte av håravfall på samma sätt som människor.
Prognosen varierar beroende på tumörens stadium. Vissa katter lever i mer än tre år efter operationen, medan andra kanske bara har fyra till sex månader kvar att leva. Det är därför det är viktigt att ha så mycket information som möjligt innan man påbörjar en behandling, och att diskutera situationen noggrant med sin veterinär.
Man kan aldrig garantera att ens katt inte kommer att drabbas av juvercancer, men man kan avsevärt minska risken för cancer genom att kastrera katten. Man tror att kastrering före det första löpet minskar risken med över 90 %! I en värld där det finns alldeles för många oönskade katter är kastrering helt självklart av så många anledningar. Numera utför många veterinärer gärna kastrering av katter när de är omkring 4 månader gamla. Prata med din veterinär om vilken tidpunkt som passar bäst för just din katt.
Fetma är också en riskfaktor för cancer i allmänhet, så det är en bra idé att se till att din katt håller sig smal och aktiv under hela livet, det kan förebygga många hälsoproblem.
”Cancer” är ett skrämmande ord som ingen av oss vill höra, varken när det gäller oss själva eller våra hundar och katter, men tyvärr är det en del av verkligheten för många. Om du av någon anledning inte tänker kastrera din katt, var då extra uppmärksam. Vänj katten redan från tidig ålder vid att bli hanterad varsamt och klappad över hela kroppen. På så sätt kan du regelbundet undersöka juvervävnaden för att upptäcka eventuella avvikelser. Ju bättre du känner till vad som är normalt för din katt, desto tidigare kommer du att upptäcka avvikelser.
Regelbundna besök hos veterinären är avgörande för den allmänna hälsan. Under hela kattens levnad är det viktigt att den undersöks en gång om året. När din katt blir äldre kommer veterinären troligen rekommendera att detta görs oftare. För äldre katter rekommenderas ofta en kontroll var sjätte månad.
Vi vill alla ha så mycket tid som möjligt med våra älskade djur, så att vara uppmärksam hemma och följa en god rutinkontroll hos veterinären är utmärkta sätt att se till att det blir så. Förhoppningsvis kommer juvercancer aldrig att bli något som du och din katt behöver ta itu med, men om du är förberedd och vet vad du ska hålla utkik efter har du ett försprång om det ändå skulle hända.
De vanligaste tecknen är knölar i juvervävnaden. Det kan också förekomma såriga eller blödande områden.
I många fall ja, om det upptäcks tillräckligt tidigt. Ju mindre tumören är, desto bättre är prognosen. Man använder sig ofta av kirurgi för att ta bort juvervävnaden. Vissa kan även behöva genomgå cellgiftsbehandling.
Det absolut bästa sättet att förebygga juvercancer hos katter är att kastrera dem. Kastrering före det första löpet minskar risken för juvercancer med över 90 %.
De viktigaste riskfaktorerna är:
Att inte vara kastrerad (den absolut viktigaste faktorn).
Ålder. Äldre katter löper större risk.
Typ av ras. Vissa raser, exempelvis siameser, verkar vara mer benägna att drabbas.
Kön. Det är sällsynt, men även hankatter kan drabbas av juvercancer. Honkatter löper en betydligt större risk.
Granskat av Becky Mullis, DVM, DACVIM (Nutrition) och Emma Milne BVSc FRCVS.