Vad menas med småhundssyndromet?

Uppför sig din lilla hund illa och vägrar lyssna på dig? Skämtar dina vänner om att din lilla vän är "en stor personlighet fångad i en liten kropp"? I så fall kan det vara ett artigt sätt att säga att din hund lider av "småhundssyndromet". Även om småhundssyndromet inte är vetenskapligt definierat är det något som vi veterinärer känner igen på kliniken, liksom många av hundägarna.

Beteckningen småhundssyndrom är en uppsättning beteenden som omfattar olika saker som:

• Hoppar upp på människor.

• Skäller på och gör utfall mot människor, andra hundar och föremål som till exempel barnvagnar.

• De lyder inte eller ignorerar sina ägare.

• Aggressivitet, t.ex. att hunden rycker till, morrar eller bits.

• Hoppar upp i möbler.

• Motvilja att gå i koppel.

Många människor accepterar eller till och med förväntar sig dessa beteenden från små hundar, men vi skulle inte tolerera detta hos större hundar. Därför kan mycket av detta beteende bero på att vi som ägare förstärker det genom att inte behandla våra små hundar på samma sätt som om de vore stora hundar. Här är några exempel på hur det kan gå till.

Låt oss säga att ni är ute och går och ser en större hund. Du kanske vill lyfta upp din lilla hund ifall den skulle bli skadad, men den kommer att känna av din oro och lära sig att det är läskigt att möta en större hund. Konstant upprepning kan skapa rädsla och aggression varje gång situationen uppstår, och beteendet kan snabbt bli inrotat. Med tiden kommer hunden att förekomma dessa situationer genom att morra och skälla innan något ens har hänt.

Och så är det ju det där med "liten och söt"! Om en stor hund hoppar upp på människor eller gör utfall är det skrämmande och kan betraktas som farligt, även om hunden är vänlig, så beteendet korrigeras och hanteras från en mycket tidig ålder. Men en söt liten valp som nafsar dig på fötterna? Detta ses ofta som ganska harmlöst i jämförelse, så den lilla hunden kommer helt enkelt undan med saker som en större hund inte skulle göra på samma sätt. Likt ett bortskämt barn lär de sig att de kan göra vad de vill utan att det får några konsekvenser.

Vad kan du göra åt småhundssyndromet?

Som med så många andra saker i livet är det bättre att förebygga än att bota. Välj din valp med omsorg och titta noga på föräldrarnas beteende och hur valparna reagerar på dig när de fortfarande är små. När din valp kommer hem kan du prata med veterinären om att gå en kurs i socialisering så att valpen på ett tryggt sätt kan träffa hundar av alla storlekar och olika typer av människor, och lära sig att det inte är något farligt att interagera med dem. Föreställ dig att din hund är lika stor som en labrador. Vill du att den ska hoppa upp i knät på dig, hoppa och nafsa efter någon som går på gatan eller att den inte kommer tillbaka när du ropar på den? Nej!

Bra träning, socialisering och tillvänjning är nödvändigt för alla våra hundkompisar så att de blir glada, välanpassade familjemedlemmar, oavsett storlek. Det är också bättre för din hund. Den kommer att känna sig lugnare och mindre orolig på lång sikt om den har konsekventa regler och gränser redan från första början. Men kom ihåg att alltid använda positiv belöningsbaserad träning för att uppmuntra det beteende du vill ha, snarare än att straffa det du inte gillar.

Om din lilla vän redan visar tecken på småhundssyndromet ska du söka hjälp så snart som möjligt. Beteendeproblem kan korrigeras, men ju längre detta får pågå, desto svårare blir det. Be alltid din veterinär att rekommendera en kvalificerad djurbeteendevetare. Detta område är till stor del oreglerat i många länder, så se till att du träffar en expert och tolerera aldrig negativa, bestraffningsbaserade träningsråd.

Små hundar behöver inte drabbas av småhundssyndromet och kan bli fantastiska följeslagare och kärleksfulla familjemedlemmar. Och du som ägare eller ansvarig för hunden kan göra mycket för att detta ska ske.

Granskad av dr. Hein Meyer, DVM, PhD, Dipl-ECVIM-CA