Blod i hundens avföring - ska man vara orolig?

Att se blod är alltid oroande, oavsett omständigheterna. Blod i din hunds avföring är inget undantag. Ibland kan man se ljusrött, färskt blod, men blödningar högre upp i tarmarna ger ett mörkare, svartare utseende, vilket kan göra att det är svårare att upptäcka en blödning. Det finns många olika anledningar till att det förekommer blod i avföringen, och dessa varierar från ganska ofarliga till potentiellt livshotande, så det är bra att veta vad man ska göra om man upptäcker det. Låt oss titta på de vanligaste orsakerna och när man bör vidta åtgärder.

Vanliga orsaker till blod i hundens avföring

• Kolit. Detta är en inflammerad tjocktarm och är ganska vanligt hos hundar. På grund av inflammationen och det faktum att hunden anstränger sig för att uträtta sina behov ser man ofta färskt blod och slem. Kolit orsakas ofta av en felaktig kosthållning, t.ex. att hunden rotar i soporna, men kan också ha allvarligare orsaker.
• Akut hemorragiskt diarrésyndrom eller gastroenterit. Dessa kan snabbt bli mycket allvarliga. De orsakas av virussjukdomar, t.ex. parvovirus, så det är viktigt att uppdatera hundens vaccinationer.
• Skada på tarmen. Att svälja vassa föremål som ben eller grus kan skada tarmarnas slemhinnor och orsaka blödningar.
• Kroniska enteropatier, t.ex. livsmedels- eller antibiotikarelaterad enteropati.
• Parasiter. Försök att hålla din hunds parasiter under kontroll enligt veterinärens rekommendationer.
• Cancer eller tarmpolyper.
• Födoämnesallergier eller överkänslighet.
• Giftiga ämnen. Vissa gifter, t.ex. råttgift, orsakar blödningar i hela kroppen, inklusive i tarmarna.

Det här är några av de vanligaste orsakerna till blod i din hunds avföring, men när kan du avvakta hemma och när ska du ta hunden till veterinären?

Tillfällen för oro

Att se blod i avföringen behöver inte betyda att man måste åka akut till veterinären, även om det kan vara chockerande. Till exempel blir de flesta fall av kolit bättre av sig själv inom en dag eller två. Det finns dock tillfällen då det finns anledning att bli orolig och man ska söka hjälp så snabbt som möjligt.

• Allvarlig diarré. Med eller utan blod kan svår, vattnig diarré mycket snabbt leda till uttorkning och förlust av viktiga mineraler, särskilt om det samtidigt förekommer kräkningar. Om hunden förlorar mycket blod kan den också snabbt drabbas av blodbrist. Var noga med att berätta för din veterinär om din hund inte är vaccinerad eftersom infektionssjukdomar är en stor risk för andra djur i vårdmiljön.
• Mår din hund dåligt eller är den pigg? Du känner din hund bättre än någon annan. Om hunden verkar pigg, glad och alert, äter och leker normalt, kan du förmodligen vänta en dag eller två och se om situationen förbättras av sig själv. Om din hund däremot verkar slö, jämrar sig av smärta eller slutar äta ska du uppsöka veterinär.
• Hur länge har hunden haft problem? Även om din hund verkar pigg och frisk är det bäst att få den undersökt om blödningen fortsätter i mer än 48 timmar.
• Var det någon särskild händelse som satte igång det? Det kan tyckas självklart, men försök alltid att tänka tillbaka på de senaste dagarna innan du upptäckte blodet. Har din hund fått ett ben som belöning eller knyckt mat från soporna? Har du använt gifter i trädgården som den kan ha hittat? Fråga dina grannar om samma sak. Har du nyligen bytt foder till din hund?

Om du bestämmer dig för att åka till veterinären är det bra om du kan ta med dig ett avföringsprov. Din veterinär kommer att vilja testa hunden för parasiter, bakterier i blodet, infektioner osv. Till och med ett foto av bajset kan vara användbart om du inte har möjlighet att ta med dig ett prov.

Det kan vara så att bara några dagars behandling och lite lättsmält återhämtningsfoder är allt som behövs. Veterinären kan dock behöva ta ett blodprov och även göra bilddiagnostik, t.ex. röntgen eller ultraljud, för att se om det finns främmande föremål eller skador. När det gäller t.ex. IBD och eventuella tumörer kan biopsi eller kirurgi vara nödvändigt.

Om du är orolig, fråga din veterinär. Vi föredrar alltid att ta det säkra före det osäkra.

Granskad av dr. Hein Meyer, DVM, PhD, Dipl-ECVIM-CA