Miniatyr- och dvärghundar: Vad du behöver veta

Det verkar som om små hundar har varit våra favoritkompisar under mycket lång tid, kvarlevor från små hundar har hittats från 12 000 år tillbaka i tiden. Under de senaste århundradena har det ansetts vara en statussymbol att ha en liten hund som inte behövdes för jakt, vilket var ett sätt att särskilja de välbärgade från arbetarklassen. Det var under den viktorianska tiden som dessa små hundraser blev populära (nästan som små leksakshundar) och betraktades som en modeaccessoar för många viktorianska kvinnor.

Små hundar är resultatet av att man helt enkelt tog de minsta av de medelstora hundarna och avlade fram nya från dem. Om man gör så i flera generationer får man fram allt mindre hundar. Så om man tar de minsta av de små hundarna och avlar på dem får vi alltså dagens miniatyr- och dvärghundar. Tyvärr finns det dem som har tagit vidare detta till en allt extremare variant, den så kallade "tekopps-hunden", och idag kan dessa hundar vara mycket ömtåliga och sjuka, alltså bör avel på dem definitivt undvikas.

Vilka är miniatyr- och dvärghundraserna och skiljer de sig åt?

Vilka raser som anses vara miniatyr- och dvärghundar varierar lite från land till land, men i allmänhet är det raser som exempelvis malteser, mops, chihuahua, pomeranian, papillon, yorkshireterrier, shih tzu, cavalier med flera. De är kanske mest vad vi skulle kalla knähundar eller sällskapshundar.

Dvärgraser skiljer sig fysiskt från större raser, särskilt när det gäller kostbehov. De har en snabbare ämnesomsättning på grund av sin storlek, så de behöver fler kalorier per kilo kroppsvikt och de har även mindre munnar, så de behöver olika storlekar på torrfoder och leksaker. Dvärghundar fryser också mer än större hundar eftersom de har en större kroppsyta i förhållande till sin storlek. Och ju mindre en hund är, desto ömtåligare och mer sårbar för skador kan den vara, t.ex. om man tappar den eller trampar på den av misstag.

Eftersom de har valts ut som sällskapshundar brukar en del av dvärghundarna vara mycket bundna till sina ägare. Men ursprungligen avlades vissa av dem fram för att lyssna efter inkräktare och väcka de större vakthundarna. Av den anledningen kan vissa av raserna vara motvilliga att välkomna främlingar och kan skälla mycket mer än vad många ägare önskar.

Den andra negativa effekten av att vara framavlad för att vara någons bästa vän och inget annat är att vissa miniatyr- och dvärghundar kan ha allvarliga problem med separationsångest. Helst ska ingen hund lämnas ensam under långa stunder, men dvärghundar kan även ha svårt att klara av korta perioder.

I vår artikel om småhundssyndromet går vi igenom fler anledningar till att små hundar och dvärghundar skiljer sig från större hundar, både psykiskt och fysiskt. Små hundar brukar komma undan med fler saker som en större hund inte skulle göra, till exempel att hoppa upp på människor eller göra utfall mot dem. Ägare kan lyfta upp sin hund när en annan hund närmar sig, vilket kan förstärka rädslan för andra hundar eller orsaka aggressiva reaktioner. När man är väldigt liten kan världen förefalla väldigt skrämmande. Människor och andra djur, även katter, kan verka stora och skrämmande. Det är lätt hänt att miniatyr- och dvärghundar, om de inte socialiseras och vänjs redan från tidig ålder, blir mer stressade än vissa av de större raserna.

Är en dvärghund rätt för dig?

Det finns för- och nackdelar med alla hundraser. Tusentals år av urval av vissa egenskaper har lett till att en del beteenden har nedärvts till våra nutida raser. Om du vill ha en liten, lojal följeslagare och spenderar mycket tid hemma eller en arbetsplats som välkomnar hundar, kan en dvärghund passa bra. Om du vill kunna promenera långa sträckor ska du dock tänka om eftersom de flesta dvärghundar inte klarar det rent fysiskt. Gör alltid efterforskningar, för du kanske inte vill ha en hund som gnäller hela tiden! Alla hundar kräver tid, energi, mycket pengar och är ett enormt åtagande. Mindre raser brukar leva längre, så det kan mycket väl bli ett 16-årigt förhållande - något man inte ska ta alltför lätt på. Å andra sidan, om du är säker på att en dvärghund är rätt för dig och du kan tillgodose alla hundens behov, har ni en stor chans att få en lång och fantastisk vänskap.

Granskad av dr. Hein Meyer, DVM, PhD, Dipl-ECVIM-CA