Allergiskt eksem hos katter: Orsaker och behandlingar

minuters läsning

Hitta mat som passar ditt husdjurs behov

Find a dog food that fits your pet’s needs

Find a cat food that fits your pet’s needs

Det finns många saker som kan orsaka hudproblem hos katter, från loppor till foderallergier. Dessutom har många av dessa besvär liknande tecken och symtom. På grund av detta kan hudsjukdomar vara mycket svåra att diagnostisera. Ett sådant hudbesvär är allergiskt eksem. Här går vi igenom de vanligaste orsakerna, tecknen och symtomen så att du kan se till att din katt får rätt diagnos och bästa möjliga behandling.

Orsaker till allergiskt eksem hos katter

Allergiskt eksem hos katter är ett hudbesvär som orsakas av ett allergen. De fyra vanligaste orsakerna är:

1. Loppallergi

Loppallergisk dermatit, eller FAD, är mycket vanligt hos katter. Katter blir allergiska mot loppans saliv, som sprutas in i huden när loppan suger blod. Bara ett eller två bett är nog för att orsaka svår irritation hos känsliga katter. Detta kan i sin tur leda till följdinfektioner, eftersom bakterier från huden kan komma in i kattens system genom självorsakade skrapsår. Vanligtvis föredrar loppor att hålla sig nära värdens huvud, nacke och svansbas, så om loppallergi är problemet burkar man ofta märka att håravfall och sårskorpor är som tydligast kring dessa områden.

Även mindre allvarliga loppangrepp kan göra att en allergisk katt uppvisar tecken, så det kan hända att du aldrig ens ser en loppa på din katt. Loppor tillbringar större delen av sin tid i mjuka möbler och hoppar bara på sin motvilliga värd när de måste livnära sig, så du kan inte utesluta FAD bara för att du inte ser dem. Ett bra sätt att upptäcka loppor är att leta efter loppsmuts i kattens päls. Detta är loppavföring och består av blod som loppan har smält. Borsta kattens päls och se till att avfallet faller på hushållspapper. Gör de svarta fläckar du ser lätt blöta med en droppe vatten. Om det är smuts eller lera kommer det inte att ändra färg, men om det är loppsmuts kommer det att lämna en röd fläck när blodet sugs in i papperet.

2. Atopi

Atopi är en allergi mot saker i kattens omgivning, t.ex. dammkvalster, andra slag av kvalster, pollen, gräs, träd mm. Med tiden kan katter bli allergiska mot ett eller flera av dessa miljöallergener. När det gäller säsongsbundna allergener, som pollen, kan tecknen ibland endast visa sig under vissa tider på året, medan andra allergener, som damm, kan orsaka problem året runt. 

Atopiskt eksem förekommer främst hos unga katter under fem år, men det kan även förekomma hos äldre katter.

Atopi orsakar vanligtvis irritation runt huvud, hals och öron, samt mage, flanker och ben. Det är också en orsak till otit (inflammerade hörselgångar). Förutom hudsymtom kan allergener i omgivningen som andas in, såsom pollen, också orsaka astma hos katter.

3. Födoämnesallergi eller -intolerans

Negativa foderreaktioner hos djur kan vara en "äkta" allergi som orsakar en immunreaktion mot ett visst protein, men det kan också vara en intolerans som egentligen inte är en allergi. De vanligaste födoämnesallergenerna hos katter är kyckling, mejeriprodukter, fisk och vete. Födoämnesallergier leder till hudsymtom året runt och du kan också orsaka gastrointestinala symtom, t.ex. diarré.

4. Kontaktallergier

Precis som det låter uppstår vissa allergier när din katt kommer i kontakt med ett visst ämne. Det kan vara allt från sängkläder som tvättats med ett visst tvättmedel till matskålar i plast. Tecknen på kontaktallergi beror på var på kattens kropp kontakten sker. Irritation och håravfall runt hakan är vanliga tecken på allergi mot matskålar, medan förekomsten av dessa på andra delar av kroppen kan bero på en allergi mot andra kemikalier eller allergener.

Tecken och symtom på kattallergier

Katter är bra på att hålla sin päls och hud i toppskick, så en frisk katt bör ha en päls som är glänsande, välvårdad och glansig. Tecken på många hudsjukdomar, inklusive allergiskt eksem hos katter, kan bland annat vara: 

  • Röda fläckar, prickar eller finnar.
  • Skorpor eller förtjockad hud.
  • Håravfall.
  • Flagnande eller fjällande fläckar.
  • Huden luktar illa
  • Kliande, slickande eller gnidande.
  • Att katten putsar sig överdrivet mycket.
  • Hårbollar, vilket orsakas av att katten putsar sig mer än vanligt och får därmed i sig överflödig päls.
  • Eosinofila granulocyter. Eosinofiler är en typ av vita blodkroppar som spelar en viktig roll processen som uppstår vid allergiska reaktioner. Hos katter med svåra allergier kan man ofta se ljusröda plack eller klumpar fulla av dessa celler på huden. De ser ofta mycket inflammerade och irriterade ut.

Diagnos och behandling av allergiskt eksem hos katter

Som nämndes i början av artikeln orsakar många hudsjukdomar liknande tecken, så din veterinär kommer att behöva göra tester för att kunna utesluta och fastställa besväret. Testerna kan innefatta skrapprover för att hitta parasiter, hårprov för att hitta svampinfektioner såsom ringorm, biopsier, blodprov och intradermalt hudtest.

Den behandling som din veterinär rekommenderar beror på orsaken till din katts allergiska eksem, men ofta omfattar den:

  • Genomgående behandling av loppor med effektiva produkter, vilket vanligtvis är en relativt enkel lösning på lopporsakat allergiskt eksem. Om din katt har skadad och inflammerad hud på grund av överdrivet kliande kan den också få antibiotika och eventuellt steroider för att stoppa klådan. Din veterinär kan också rekommendera att du sanerar ditt hus för att bli av med loppor som eventuellt gömmer sig i dina mjuka möbler.
  • Atopi diagnostiseras vanligtvis efter att man har uteslutit andra möjliga faktorer och gjort ett blodprov eller intradermalt test för att ta reda på vilka allergener det är som orsakar besväret hos din katt. Efter att din katt har fått en diagnos kan den få ett särskilt "vaccin" som är anpassat för dessa allergener. Detta kallas immunterapi och innebär att man börjar med att ge mycket små doser för att sedan gradvis öka doserna över flera månader. Syftet med detta är att göra din katt mindre känslig för allergenerna. Självklart är det bra att göra så mycket som möjligt för att minska exponering, till exempel att eliminera kvalster eller bli av med krukväxter som kan vara en utlösande faktor. Immunterapi ger god effekt hos cirka 70–80 % av katterna.
  • Om födoämnesallergi misstänks kommer din veterinär att vilja göra ett uteslutningstest av mat. Din katt kommer att få ett särskilt terapeutiskt foder. Detta foder kan vara hydrolyserat, vilket innebär att proteinerna bryts ner i så små bitar att kroppen inte känner igen at de är allergener. Alternativt kan det vara ett foder med ett protein, t.ex. anka eller vilt, som din katt inte har ätit tidigare. Det är oerhört viktigt att din katt endast äter detta foder under hela testet (som kan vara upp till 12 veckor). Sedan kan det hända att din veterinär vill göra ett nytt test där din katt ges nytt foder för att se vad som utlöser problemet – eller så kan du bestämma dig för att bara fortsätta med det terapeutiska fodret om du har fått ett bra resultat.

För att sammanfatta…

Det är viktigt att komma ihåg att vissa katter kan ha mer än ett hudproblem åt gången. Och den underliggande orsaken kan kompliceras av följdinfektioner och självorsakade skador. Ha tålamod med din veterinär medan hen går igenom processen för att komma till botten med din katts hudsjukdom. Avbryt aldrig de behandlingar som du blir rekommenderade. Om du någonsin är osäker kan du alltid be din veterinär att förklara varför de valde att göra på ett visst sätt.

Även om din katt inte är allergisk mot födoämnen kan din veterinär rekommendera att du byter till ett särskilt foder som är utformat för att hjälpa katter med hudsjukdomar. Dessa foder bidrar till att stärka hudens barriärfunktion och hålla den stark. De innehåller viktiga fettsyror som håller huden frisk och minskar inflammation, samt antioxidanter som bidrar till att minska cellskador.

Många hudproblem kan botas med tålamod och bra teamwork. Förhoppningsvis kommer din katt snart att vara klådfri och tillbaka till sitt glansiga, vackra jag.

Granskad av Dr. Hein Meyer, DVM, PhD, Dipl-ECVIM-CA och Dr. Emma Milne BVSc FRCVS.