Bukspottkörtelinflammation (pankreatit) hos hundar: Symptom, orsaker och behandling

Pankreatit är ett ganska vanligt tillstånd hos hundar och förknippas ofta med situationer där hundar plundrar soptunnan och hittar feta matrester, t.ex. köttbitar. Pankreatit kan vara ett allvarligt tillstånd, men om det upptäcks tidigt och behandlas återhämtar sig många hundar snabbt helt och hållet. Läs vidare för att lära dig mer om vad pankreatit är, några av tecknen på att din hund kan ha det och vad du kan göra om det inträffar.

Vad är pankreatit hos hundar?

Bukspottkörteln är ett platt, lobulerat organ som ligger längst fram i buken nära magsäcken. Bukspottkörteln har två huvuduppgifter - att producera insulin och enzymer för matsmältningen. De celler som producerar insulin kallas för den endokrina bukspottkörteln. De som producerar matsmältningsenzymer kallas för den exokrina bukspottkörteln. Dessa matsmältningsenzymer frigörs i tarmarna för att hjälpa till att bryta ner maten.

Eftersom dessa enzymer bryter ned relativt mycket av det som finns i kroppen har bukspottkörteln flera säkerhetsmekanismer för att se till att enzymerna inte aktiveras i förtid. Pankreatit eller bukspottkörtelinflammation är en sjukdom där dessa säkerhetsåtgärder misslyckas och enzymerna aktiveras för tidigt, vilket i princip bryter ner bukspottkörteln och orsakar inflammation. Matsmältningsenzymer kan också så småningom börja läcka ut i blodomloppet, där de kan transporteras till andra organ och orsaka skador. Det vanligaste är dock att den inflammerade bukspottkörteln ger sig till känna genom ett antal olika tecken och symptom, t.ex. svåra smärtor, kräkningar och aptitlöshet.

Magsmärtor hos hundar kan visa sig genom överdriven stretching, vilket ser ut ungefär som en lekposition med huvudet böjt och en upphöjd bakdel. Pankreatit kan vara en mycket allvarlig sjukdom och omfattningen av sjukdomen kan variera, men behöver inte alltid vara livshotande. Det är dock viktigt att du rådgör med veterinären om du misstänker att din hund sträcker ut sig på grund av magsmärtor.

Vad orsakar pankreatit hos hundar?

Hos både människor och djur är de exakta utlösande faktorerna för pankreatit fortfarande oklara. Det som är relativt välkänt är dock att oavsett vilka utlösande faktorer som ligger bakom, så finns det en allmän utgångspunkt där matsmältningsenzymer frisätts i ett för tidigt skede.

De flesta fall av pankreatit hos hundar är plötsliga och akuta till sin natur och har i allmänhet att göra med situationer där hunden har ätit mycket fet mat på en och samma gång. I dessa fall kan veterinären peka ut en enskild händelse som orsak till förödelsen, t.ex. för mycket sås eller rester som innehåller fett vid en familjesammankomst eller en hund som har plundrat soptunnan. Även om tecknen kan vara något mer subtila kan kronisk pankreatit också förekomma.

Kliniska tecken på pankreatit hos hundar

Hundar som misstänks ha pankreatit kan ha kräkningar, vara slöa och ha smärtor i buken, men de kliniska tecknen kan även vara mer diffusa. Pankreatit kan vara lindrig eller allvarlig. Lindrigt drabbade hundar kan drabbas av uttorkning, lätt passivitet eller en onormalt framåtlutad hållning (på grund av buksmärtor). Ett annat klassiskt tecken på smärta i området kring bukspottkörteln är hundar som utan anledning ställer sig i en framåtlutad lekposition. I den motsatta änden av spektrumet kan svårt drabbade hundar uppvisa följande kliniska tecken:

• Förhöjd hjärtfrekvens
• Ökad kroppstemperatur
• En förstorad, vätskefylld mage
• Gulfärgade ögon, hud och tandkött
• En klump i buken
• Episoder av kollapser

Alla hundar kan drabbas av pankreatit, men medelålders och äldre hundar löper ökad risk att drabbas av sjukdomen. Överviktiga hundar är också särskilt utsatta, tillsammans med hundar som diagnostiserats med hypotyreos, diabetes, Cushings sjukdom och hyperlipidemi, enligt Veterinary Information Network. Vissa raser, till exempel schäfrar, är också mer benägna att utveckla kronisk pankreatit. Den här rasen är också benägen att drabbas av ett annat problem med bukspottkörteln som kallas exokrin pankreasinsufficiens (EPI). Det innebär att bukspottkörteln inte producerar tillräckligt med matsmältningsenzymer så att hundarna inte kan smälta fodret effektivt. Det betyder att de brukar vara magra och i dåligt skick, trots att de äter glupskt. EPI kan uppstå av sig självt, men kan också orsakas av kronisk pankreatit på grund av skador på cellerna, så de två går ofta hand i hand.

Dvärgschnauzer, cocker spaniel, yorkshire terrier, silky terrier och miniatyrpudlar kan löpa ökad risk för akut pankreatit. Både tikar och hanhundar kan drabbas. Alla hundar kan utveckla pankreatit, men det bästa sättet att förhindra att hunden utvecklar detta allvarliga tillstånd är att undvika att ge den feta matrester och hundgodis.

Att hantera pankreatit hos hundar

Att ställa diagnosen pankreatit kan vara ganska komplicerat eftersom de kliniska tecknen är så diffusa. Din veterinär kan rekommendera flera typer av blodprov och bilddiagnostik, till exempel:

• En fullständig, allmän uppsättning blodprov för att leta efter andra sjukdomar med liknande tecken
• Ett blodprov för att undersöka immunreaktivitet för pankreatiskt lipas, kallas även cPL. Detta är ett enzym som endast produceras i bukspottkörteln. Inflammationen i bukspottkörteln gör att detta enzym läcker ut i blodet, så det är vanligtvis ett tillförlitligt diagnostiskt test.
• Ett ultraljud av buken är bra för att upptäcka en förstorad, svullen bukspottkörtel. Om din veterinär inte har en ultraljudsapparat kan han eller hon hänvisa till en specialistveterinär för den här typen av undersökning. Ett fåtal veterinärer, vanligtvis på specialistkliniker, kommer att utföra en biopsi av bukspottkörteln för att få en definitiv diagnos. Men eftersom biopsier sällan utförs i praktiken är diagnosen pankreatit ofta en presumtiv diagnos.

Behandling av pankreatit hos hundar

Hundar med akut pankreatit behöver vanligen läggas in på klinik för vätskebehandling, medicinering mot smärta och kräkningar samt annan understödjande vård. Det är också viktigt att få dessa hundar att äta så snart som möjligt när deras tillstånd är stabilt eftersom det har visat sig påskynda återhämtningen. Eftersom dessa hundar vanligtvis inte mår bra och av förståeliga skäl inte har någon större aptit kan veterinären rekommendera att en tillfällig sond sätts in för att säkerställa att kaloribehovet tillgodoses tills de får mer tid till att återhämta sig. De flesta hundar återhämtar sig framgångsrikt från akuta fall av pankreatit, men sjukdomen kan vara livshotande och hundens tillstånd kan snabbt försämras trots omedelbar lämplig behandling. Smärtstillande läkemedel är en viktig del av behandlingen eftersom tillståndet är mycket smärtsamt. Om veterinären misstänker pankreatit kan han eller hon rekommendera att hunden byter till ett lättsmält, fettsnålt foder för att förhindra återkommande skov eller utbrott.

Långsiktiga utsikter

Prognosen för hundar med pankreatit är svår att förutsäga. De flesta hundar återfår sin hälsa och klarar sig igenom sjukdomen, såvida de inte är mycket sjuka när de kommer till djursjukhuset. Även om din hund behöver en längre sjukhusvistelse är detta inte nödvändigtvis en indikator på att den inte kommer att återhämta sig från sjukdomen. De bästa resultaten uppnås vid ett snabbt ingripande av veterinär, så om du upptäcker kliniska tecken på pankreatit hos din hund ska du inte vänta och se om det går över av sig självt.

Prognosen för hundar med lindrigare akut eller kronisk pankreatit är i allmänhet bättre, särskilt om några livsstilsförändringar görs. Byte till foder med låg protein- och fetthalt (eftersom båda är starka stimulatorer av bukspottkörtelns produktion), tillsammans med tillskott av antioxidanter och ett program för att hålla en hälsosam vikt kan rekommenderas av din veterinär. Det är dock viktigt att förstå att utbrott kan förekomma då och då, även om din veterinär har lyckats väl med behandlingsplanen. Med lite tålamod och ett gott samarbete med din veterinär, samt genom att kunna känna igen tidiga varningssignaler på eventuella problem, kan du ge din hund en god möjlighet att leva ett relativt normalt och friskt liv.