Bengalen är en stor, atletisk ras som fäster sig vid människor i dess närhet samt är en lojal vän med ett vänligt temperament.
Bengalens storlek och muskler gör att den påminner om en vildkatt.
Vikt:
Hane: stor: > 5 kg
Hona: stor: > 5 kg
Ögonfärg:
blå
Typiskt för rasen
Livslängd: 9–13 år
Socialt behov/uppmärksamhetsbehov: högt
Tendens till pälsfällning: låg
Päls:
Längd: kort
Kännetecken: glansig, slät
Färger: brun, sälgrå
Mönster: tabby (ett marmorerat mönster), ticking (mönster där pälsen liknar en pumas eller en hares), prickar (ett mönster där fläckarna är fördelade så att katten ser prickig ut)
Mindre allergen: nej
Allmänna pälsvårdsbehov: måttliga
Godkänd som ras av:
följande kattorganisationer:
CFA (Cat Fanciers' Association), FIFe (Fédération Internationale Féline), TICA (The International Cat Association)
Förekomst: ganska vanlig
Bengalens utseende för verkligen tankarna till en vildkatt. Det är en stor katt med kraftiga muskler, men har en förvånansvärt tunn benstomme för sin storlek. När man ser den verkar allt hos den vara stort, massivt och tjockt. Det enda som har en måttlig storlek är de medellånga benen.
Bengalen har ett stort, trekantigt huvud. Den har en tjock nacke, stora tassar och en tjock svans. Mönstren är i allmänhet begränsade av tillförseln av tabby-genen i den ursprungliga hybridiseringen. En brunprickig bengal ser ut som en vildkatt. Prickarna på pälsen bör inte ligga i rader, utan se ut att vara slumpmässigt utplacerade.
Bengalens päls är kort och kan till och med kännas naturligt grov. Pälsen är lättskött och tovar sig inte.
Temperament:
Trots att många människor tycker att bengalen är en vildkatt som bara låtsas vara tam, är rasen faktiskt mycket vänlig och tillgiven. Bengalen fäster sig vid människor i sin närhet och är en lojal vän. Eftersom bengalen är stor och atletisk behöver den springa, hoppa och tumla runt för att vara nöjd. Den är nyfiken och alert.
Att leva med:
Bengalen är en aktiv katt som är extremt atletisk. Om den får tillräckligt med utrymme för motion kan den hålla vikten utan större svårigheter. Bengalen måste absolut ha möjlighet att springa och motionera fritt. Pälsen är lätt att sköta och den tycker om att bli borstad eller kammad.
Foder- & nutritionsbehov:
Vilket foder passar bäst till en Bengal-katt? Utöver att vara en lojal vän med en trevlig personlighet kännetecknas en Bengal av att vara en stor, aktiv och atletisk katt med en blank och slät päls. Med sin höga aktivitetsnivå behöver Bengal-katten nutrition som säkerställer att den kan springa, hoppa och tumla runt för att stilla sitt behov av fysisk aktivitet. Hill's Science Plan Adult kattfoder är speciellt sammansatt för att ge vuxna katter, inklusive Bengalrasen, den energi de behöver genom deras vuxna år. Fodret är bl.a. tillverkat med högkvalitativa proteiner för muskeluppbyggnad samt essentiellt taurin för hjärthälsa. Dessutom innehåller fodret E-vitamin, Omega-3 och -6 fettsyror, så att Bengal-katten kan bibehålla en sund, blank och slät päls. Läs mer här. En annan viktig faktor som bidrar till din katts hälsa är vätskeintaget. Många katter får inte i sig den vätska de behöver, vilket kan orsaka bl.a. urinvägsbesvär. Det finns flera saker du kan göra för att din katt ska få i sig mer vätska, det kan t.ex. vara en bra idé att servera vatten i en bred skål, så att din katts morrhår inte går emot kanten, eller erbjuda vatten via en vattenfontän. Utöver att göra det enklare för din katt att dricka vatten kan du också smyga in lite extra vätska med hjälp av fodret. Våtfoder av hög kvalitet är lika viktig för din katts hälsa som torrfoder. Hill’s foder är tillverkat med ett optimerat urval av naturliga ingredienser för att ge katter precis vad de behöver i alla livsstadier. Vill du läsa mer om våra kattfoder kan du trycka här.
Historik:
De vackra vildkatterna har alltid tilltalat människor och därför försökte man avla en vildkatt med en tamkatt. Syftet var att få fram en tamkatt som såg ut som en vildkatt, men hade ett vänligt temperament. I detta syfte genomfördes den första hybridiseringen mellan leopardkatten och tama tabby-katter i början av 1960-talet i USA. Detta avelsprogram stoppades tillfälligt och startades sedan igen 1981 av Jean Mill och dr Willard Centerwall.
Trots att det var svårt att få fram denna hybrid – en katt med vilt utseende som blev tam – blev det slutresultatet av avelsprogrammet. Eftersom vildkatten som användes för att grunda rasen var Felis Bengalensis, blev namnet på rasen bengal.
Bengalen var till en början en kontroversiell ras, och till en viss grad är den det fortfarande. Det finns en oro för att fler vildkatter kommer att användas i tamavel och att den vilda delen hos bengalen aldrig kan avlas bort fullt ut hos den tama katten. Men detta kanske inte är det största problemet på grund av frikostig utkorsning med huskatter och på grund av att kattregister förbjuder utställningar med bengaler som är för nära släkt med sina vilda förfäder.
